Inskolning och ett år
I söndags fyllde Alva ett år. Det är helt otroligt att se tillbaka på hur mycket hon har utvecklats, hur hon har blivit en egen bestämd och underbar liten individ. Födelsedagen firades hos mina föräldrar och svärmor fick vara med. Alva fick många fina presenter och hon smakade tårta för första gången. Vilken hit! Tårta över hela ansiktet men det mesta hamnade i magen.
Hittils har den här veckan bestått av en hel del skola, både för min och Alvas del. Hon har börjat bli inskolad på förskolan. Johannes har varit med henne ca 2h under två dagar, lite längre tredje dagen och igår fick hon även stanna över sovstunden. Eftersom jag inte haft möjlighet att vara med henne tidigare i veckan så såg jag framemot att få se hur förskolan ser ut och vad de gör, men då jag lämnade henne på morgonen fick jag höra att "ja, nu kan vi nog säga hejdå." Vad snopen jag blev. Jag vinkade hejdå till en glad Alva och gick hem till Johannes igen. Väl hemma kunde vi bägge två städa hela lägenheten. Jätte jätte skönt! För en gångs skull hann vi bli så pass klara att folk nu kan komma hit utan att vi behöver göra små grovstädningar inför varje besök.
När Alva så småningom hade vaknat från vilan vid ett-tiden ringde förskolan, som överenskommet, och jag fick hämta henne. Rapporteringen blev att det hade fungerat jättebra för henne att vara där själv. En del av barnen vill krama och känna på henne lite väl mycket, men då sa hon ifrån (gissa om jag blev stolt av att höra det!). Tydligen hade hon även kastat mat på en av pedagogerna så pedagogen hade varit alldeles full i soppa. Det lät inte som vår Alva tycker jag, men de såg det som positivt då hennes gränstestande innebär att hon är trygg.
Idag är Alva på förskolan fram till halv tre om allt går bra, men vår duktiga tjej brukar vara bra på att anpassa sig. Jag ska passa på att göra bort lite pluggande innan hon ska hämtas hem och sen börjar helgen med dansfestival (www.dansenshusiumea.se). En hel del dans och även uppvisningar. Det känns lite nervöst, men samtidigt riktigt kul!
/Malin
Hittils har den här veckan bestått av en hel del skola, både för min och Alvas del. Hon har börjat bli inskolad på förskolan. Johannes har varit med henne ca 2h under två dagar, lite längre tredje dagen och igår fick hon även stanna över sovstunden. Eftersom jag inte haft möjlighet att vara med henne tidigare i veckan så såg jag framemot att få se hur förskolan ser ut och vad de gör, men då jag lämnade henne på morgonen fick jag höra att "ja, nu kan vi nog säga hejdå." Vad snopen jag blev. Jag vinkade hejdå till en glad Alva och gick hem till Johannes igen. Väl hemma kunde vi bägge två städa hela lägenheten. Jätte jätte skönt! För en gångs skull hann vi bli så pass klara att folk nu kan komma hit utan att vi behöver göra små grovstädningar inför varje besök.
När Alva så småningom hade vaknat från vilan vid ett-tiden ringde förskolan, som överenskommet, och jag fick hämta henne. Rapporteringen blev att det hade fungerat jättebra för henne att vara där själv. En del av barnen vill krama och känna på henne lite väl mycket, men då sa hon ifrån (gissa om jag blev stolt av att höra det!). Tydligen hade hon även kastat mat på en av pedagogerna så pedagogen hade varit alldeles full i soppa. Det lät inte som vår Alva tycker jag, men de såg det som positivt då hennes gränstestande innebär att hon är trygg.
Idag är Alva på förskolan fram till halv tre om allt går bra, men vår duktiga tjej brukar vara bra på att anpassa sig. Jag ska passa på att göra bort lite pluggande innan hon ska hämtas hem och sen börjar helgen med dansfestival (www.dansenshusiumea.se). En hel del dans och även uppvisningar. Det känns lite nervöst, men samtidigt riktigt kul!
/Malin
Bus i vårt hus!
Vi har en riktigt busig och mysig tös. På dagarna är hon på gott humör och busar med oss, på mornarna kryper hon mellan oss i sängen och ger oss både kramar och pussar. Pussarna levereras med vidöppen mun och lite dreggel, smarrigt värre!
/Malin
Bajs, bajs, bajs överallt!
Känsliga läsare varnas.
Plommonpuré har numera en bekräftad effekt på Alvas mage. Vi har aldrig märkt någon större skillnad beroende på vad hon har ätit, så både igår och i förrgår fick Alva plommonpuré till efterätt. Det tycker hon är smaskigt. Så igårkväll gick Johannes för att byta blöja. Vad jag gjorde kommer jag inte ihåg, men jag hör honom ropa på mig från badrummet. Jag gör mig ingen brådska så han ropar igen. Där på skötbordet ligger Alva, Johannes står och håller i hennes händer. Händerna är alldelens brunkladdiga, brunkladd finns det även en beskedlig mängd av på magen och ett sträck över kinden. Och det luktar päckel! Jag tar tag i hennes händer och medan jag gör allt för att hålla dem stilla och borta från munnen så får jag höra om Alvas bus. Visst, det var rekordmängd med bajs i blöjan och det brukar inte vara några problem, men Alva hade fått för sig att ta tag i blöjan och rycka den uppåt magen. Därav bajs, bajs, bajs överallt! Johannes och jag kunde inte annat än skratta åt situationen och Alva låg på skötbordet och var ovanligt nöjd över att både mamma och pappa stod där och fixade med henne.
Efter att vi fått bort det värsta så hoppade Johannes i duschen och tog med sig Alva för avsköljning. Sen passade vi på att bada badkar allihopen.
Det var alltså vad vi tillbringade eftermiddagen med. Under dagen var vi på en härlig utflykt med Anders och Linda.
/Malin
Plommonpuré har numera en bekräftad effekt på Alvas mage. Vi har aldrig märkt någon större skillnad beroende på vad hon har ätit, så både igår och i förrgår fick Alva plommonpuré till efterätt. Det tycker hon är smaskigt. Så igårkväll gick Johannes för att byta blöja. Vad jag gjorde kommer jag inte ihåg, men jag hör honom ropa på mig från badrummet. Jag gör mig ingen brådska så han ropar igen. Där på skötbordet ligger Alva, Johannes står och håller i hennes händer. Händerna är alldelens brunkladdiga, brunkladd finns det även en beskedlig mängd av på magen och ett sträck över kinden. Och det luktar päckel! Jag tar tag i hennes händer och medan jag gör allt för att hålla dem stilla och borta från munnen så får jag höra om Alvas bus. Visst, det var rekordmängd med bajs i blöjan och det brukar inte vara några problem, men Alva hade fått för sig att ta tag i blöjan och rycka den uppåt magen. Därav bajs, bajs, bajs överallt! Johannes och jag kunde inte annat än skratta åt situationen och Alva låg på skötbordet och var ovanligt nöjd över att både mamma och pappa stod där och fixade med henne.
Efter att vi fått bort det värsta så hoppade Johannes i duschen och tog med sig Alva för avsköljning. Sen passade vi på att bada badkar allihopen.
Det var alltså vad vi tillbringade eftermiddagen med. Under dagen var vi på en härlig utflykt med Anders och Linda.
/Malin
Hoppetihopp och plask plask
Så här kul är det att vara i den nya hoppgungan! Lika kul var det på babysimmet i söndags. Det där med bad var en riktig höjdare.
Nu är det Alva och Johannes som är hemma om dagarna och busar. Idag hade jag min första VFU(praktik)dag på den sista praktiken. Det verkar vara en härlig klass som jag mest troligt kommer att lära mig massor i.
För att göra en lång historia kort så har jag just avslutat lagningen av den 4 punkteringen på cykeln under 3 dagar. Lite smått frustrerande, så imorgon SKA jag kunna cykla både fram och tillbaka från skolan. Det har jag bara bestämt och så får det bli.
Gonatt!
/Malin
Tomorrow, tomorrow...
...blir en spännande dag !
/Malin
/Malin
Levlat!
Den här veckan har Alva sovit i massor. Nästan så vi trodde att hon gått i ide. Nja, inte riktigt så mycket kanske, men en hej del iaf. När hon sen vaknade efter ett långt sovpass var det som om hon "levlat" (=level up = utvecklats, typ) massor. Så nu "pratar" hon massor och leker med olika ansikts uttryck. Hon har även börjat sträcka sig efter saker och tittar mkt fascinerat på allt som händer och sker runt om henne. Jättekul att se in action! (Här ska det vara mellanrum för nytt stycke, men skriver från telefonen och vet inte hur jag får till det. Så ni läsare får använda fantasin:)) Helgen har spenderats till att gratta Ida och Maria till examen. Riktigt roligt att det gått så bra för dem! Nu ids jag inte knappra på telen mer! Nattinatt/Malin
Att natta en 2½månaders tjej
Rutiner, kan det vara något för en liten tjej på två och en halv månad? Jag har börjat göra ett försök med läggningen i alla fall och blev positivt överraskad. När jag såg att ögonlocken började bli tunga för Alva så fick hon ny blöja, pyjamasen på och sen läsa en bok. Därefter fick hon lite mat och då hade hon nästintill somnat. Jag la ner henne i vaggan och vad händer... Klarvakna ögon och ett stort leende. Underbara sötungen! Hur ska då mamma låta bli att le tillbaka? Jag försökte låta bli bäst jag kunde och sjöng lite vaggvisor. Det verkade inte fungera, så jag provade gå ifrån vaggan en sväng, går till Johannes och frågar om det överhuvudtaget kan vara möjligt att natta en 2½månaders baby. Någon minut senare inser jag att det är väldigt tyst i sovrummet så jag går dit och hittar en skönt sovandes Alva.
Det går att natta en 2½månaders! Yeay!
Jag skrev nyss ett inlägg om att hon låg i babygymmet, men hon såg så trött ut att jag la henne på sängen istället, hon somnade fort som den och jag blev sittandes här. Kände att det behövdes lite mer uppdatering om veckan som gått.
Jag har hunnit med att träffa lite människor i veckan. Inte bara svärmor (som iofs inte är så bara) men även Nina. Jag for iväg till universitetet och hann se henne en sväng. Jättetrevligt! Bland de största nackdelarna med lärarutbildningen är att vi får byta klass varje gång vi byter kurs, så det är inte så många (om ens någon) man hinner lära känna ordentligt, men vissa personer känner man att man trivs riktigt bra med. Som Nina och Anneli (som jag för övrigt sprang på i början av veckan =) ) och som allra första mattegänget. Delar av detta mattegäng, Monkan, Linnea, Fanny och Camilla kom och hälsade på i tisdags. Svärmor bakade ihop en supergod tårta som vi bjöd gänget på. Varje gång jag träffar dem tycker jag det är lika synd att jag inte hinner träffa dem oftare. Jag måste försöka strukturera upp min tid lite bättre, för det känns som jag har hur mycket tid som helst, men aldrig tid för att träffa någon. Det finns ingen logik i det hela.
Nu ska jag kasta mig in i pluggandet igen, för det är faktiskt en av orsakerna till att jag "förbjuder" mig själv att träffa folk. Jag MÅSTE bli klar med det tråkiga för att göra det roliga.
Kram på er alla goa vänner!
/Malin
Moffa! Kom och busa med mig!
Nu du morfar, nu skrattar hon så här mycket när någon busar med henne.
Och så här bra trivs hon hos mamma och pappa:
(fast man kan undra vem som trivs bäst i vänstra bilden...)
Och så här bra trivs hon hos mamma och pappa:
(fast man kan undra vem som trivs bäst i vänstra bilden...)
Nu har vi just kommit hem från en liten promenixrunda. Det blev en sen sådan men eftersom Alva varit grinig hela dagen kände vi att hon behövde få sova ordentligt i vagnen och jag själv har suttit inne med min förkylning. Det är nog bra med friskluft, men det är inte speciellt motiverande att ta sig ut själv, speciellt inte med en snorig näsa. Nu ska det bli skönt med långhelg med Johannes. Kanske vi hinner ta tag i några småprojekt, som balkong, sy gardiner..ja, det finns ju alltid något.
Mattis: Hur länge hade du tänkt dröja med att besöka oss egentligen? Fem armhävningar är en bit bort...trots gymmet =P
Kram kram
/Malin
Vårat bästa inköp
Typiskt typiskt typiskt. Jag som har klarat mig från att vara förkyld sen i julas. Det var dans i helgen och på något vis lyckades jag sno åt mig några basilusker och nu sitter jag här med halsont och snor i näsan. Jag hoppas hoppa hoppas att inte Alva för förkylningen, men får hon den hoppas jag det blir efter jag har blivit av med den. Jag blir på så dåligt humör när jag är förkyld och ska jag måsta ta hand om två förkylningar samtidigt så blir jag säkert superotrevlig mot Johannes. Att hålla uppe humöret med Alva blir nog inte bekymmer, jag skulle få för dåligt samvete om jag var irriterad mot henne, Johannes förstår ju iaf varför.
För ungefär två veckor sedan så köpte vi ett babygym åt Alva, det är ett av våra bästa inköp hittils. Hon tycker det är jättekul att ligga därunder och kika upp i spegeln, räcka ut tungan åt sig själv, le stort åt det hela och därefter vrida huvudet åt höger för att stirra ut ett litet spöke som hänger och dinglar. Det är perfekt att lägga henne där då vi ska äta eller göra något annat som innebär att vi inte kan sitta och mysa med henne just för stunden. Dessutom så duger det inte alltid att vara i mamma och pappas famn heller (som tur är! hon väger en hel del efter en kvart i någons armar) och då är ofta babygymmet en suverän lösning. Där trivs hon.
I helgen lyckades Johannes fånga ett av hennes fina leenden på kort så det dyker nog upp här. I vanliga fall så blir hon så förundrad över vad kameran är för sak att hon slutar le precis då man ska ta kortet. Nu sover hon i alla fall och lär nog göra så i 30 minuter till, så jag ska passa på att duscha och borsta tänderna. Så korten kommer upp sen någon gång.
/Malin
För ungefär två veckor sedan så köpte vi ett babygym åt Alva, det är ett av våra bästa inköp hittils. Hon tycker det är jättekul att ligga därunder och kika upp i spegeln, räcka ut tungan åt sig själv, le stort åt det hela och därefter vrida huvudet åt höger för att stirra ut ett litet spöke som hänger och dinglar. Det är perfekt att lägga henne där då vi ska äta eller göra något annat som innebär att vi inte kan sitta och mysa med henne just för stunden. Dessutom så duger det inte alltid att vara i mamma och pappas famn heller (som tur är! hon väger en hel del efter en kvart i någons armar) och då är ofta babygymmet en suverän lösning. Där trivs hon.
I helgen lyckades Johannes fånga ett av hennes fina leenden på kort så det dyker nog upp här. I vanliga fall så blir hon så förundrad över vad kameran är för sak att hon slutar le precis då man ska ta kortet. Nu sover hon i alla fall och lär nog göra så i 30 minuter till, så jag ska passa på att duscha och borsta tänderna. Så korten kommer upp sen någon gång.
/Malin
Nöjd tjej
Jag tror jag tror på magdroppar...trallallalaa, trallallallaaa =)
Vi har fått en mycket nöjdare tjej de senaste dagarna. Hoppas det är magdropparna som gjort susen. Skulle vara skönt om jag slipper lägga om min kost helt och hållet för att hennes mage ska vara helt okej.
Vi hade ett litet bakslag för några dagar sen då hon skrek och skrek... och skrek. Ja, ni fattar nog. Det enda som hjälpte var att bli buren mot min eller Johannes mage. Mitt i natten då hon vaknade var det samma sak. Skrik skrik skrik... Nästa gång hon vaknade hade allt vänt. Efter blöjbyte och lite mat la jag ner en trött Alva i vaggan, men då blev hon klarvaken och tittade upp med stora ögon. Så jag lutade mig fram så hon såg mig och då kommer världens finaste och spontana leende. Snacka om energiboost. Hela föregående skrikdag var glömd och sedan dess har hon fortsatt att le då hon ser oss. Inte varje gång, men mer och mer. Våran fina tjej.
Nu ikväll kom vi fram till att den förvånande lösningen på lite missnöje var, inte att bli buren av oss som för det mesta, utan att ligga själv på sängen och sprattla. Så härligt och mysigt att se att hon inte bara måste vara nära för att vara nöjd.
Johannes bär nu runt på Alva och vill att jag ska komma och sova med dem, så jag gör nog bäst i det.
Sov gott!
/Malin
Vi har fått en mycket nöjdare tjej de senaste dagarna. Hoppas det är magdropparna som gjort susen. Skulle vara skönt om jag slipper lägga om min kost helt och hållet för att hennes mage ska vara helt okej.
Vi hade ett litet bakslag för några dagar sen då hon skrek och skrek... och skrek. Ja, ni fattar nog. Det enda som hjälpte var att bli buren mot min eller Johannes mage. Mitt i natten då hon vaknade var det samma sak. Skrik skrik skrik... Nästa gång hon vaknade hade allt vänt. Efter blöjbyte och lite mat la jag ner en trött Alva i vaggan, men då blev hon klarvaken och tittade upp med stora ögon. Så jag lutade mig fram så hon såg mig och då kommer världens finaste och spontana leende. Snacka om energiboost. Hela föregående skrikdag var glömd och sedan dess har hon fortsatt att le då hon ser oss. Inte varje gång, men mer och mer. Våran fina tjej.
Nu ikväll kom vi fram till att den förvånande lösningen på lite missnöje var, inte att bli buren av oss som för det mesta, utan att ligga själv på sängen och sprattla. Så härligt och mysigt att se att hon inte bara måste vara nära för att vara nöjd.
Johannes bär nu runt på Alva och vill att jag ska komma och sova med dem, så jag gör nog bäst i det.
Sov gott!
/Malin
Regnig promenad
Det är skönt att komma ut från lägenheten ibland. Speciellt när vädret var som det var nu under helgen och Johannes är hemma. 17 grader varmt och strålande sol. Då gör det inget att vi har en liten tjej som blir vrålhungrig och vill ha mat nu och på en gång. Vi satte oss helt sonika ner så hon fick smaska i sig lite mat.
Vid samma tillfälle passerade en fotbollskompis som gjorde ett stopp i sin löprunda för att prata med oss ett tag. Gud va skönt det såg ut att fara ut och löpträna! Undrar när man vågar sig på det igen. Vill ju vara säker på att bäckenet har gått ihop sig ordentligt först. Jag vet ju inte hur man vet det. I fredags var vi och dansade i alla fall och det gick ju rätt bra. Kändes lite lite i en fog då jag tog ut vissa rörelser.
Nu sover Alva riktig gott efter en lite besvärlig natt, jag vet inte varför, men hon ligger ofta och gnyr lite halvvaket på morgonkvisten. När jag sätter mig upp i sängen och lägger henne mot min bröstkorg, då slutar hon på en gång och somnar som en stock. Fast då får ju inte jag sova något om det ska vara enda lösningen. Klurigt.
Om en halvtimme ska Alva och jag ge oss ut på en promenad till BVC, tyvärr är förutsättningarna inte samma som i helgen. Det blir en regnig promenad.
/Malin
P.S Tack för alla kommentarer, det är jättekul att få respons på det jag skriver. Extra kul är det att så många tycker att Alva är ett fint namn och att hon är så fin. (Johannes och jag kan inte annat än hålla med.)
Kram till er allihopen!
Vid samma tillfälle passerade en fotbollskompis som gjorde ett stopp i sin löprunda för att prata med oss ett tag. Gud va skönt det såg ut att fara ut och löpträna! Undrar när man vågar sig på det igen. Vill ju vara säker på att bäckenet har gått ihop sig ordentligt först. Jag vet ju inte hur man vet det. I fredags var vi och dansade i alla fall och det gick ju rätt bra. Kändes lite lite i en fog då jag tog ut vissa rörelser.
Nu sover Alva riktig gott efter en lite besvärlig natt, jag vet inte varför, men hon ligger ofta och gnyr lite halvvaket på morgonkvisten. När jag sätter mig upp i sängen och lägger henne mot min bröstkorg, då slutar hon på en gång och somnar som en stock. Fast då får ju inte jag sova något om det ska vara enda lösningen. Klurigt.
Om en halvtimme ska Alva och jag ge oss ut på en promenad till BVC, tyvärr är förutsättningarna inte samma som i helgen. Det blir en regnig promenad.
/Malin
P.S Tack för alla kommentarer, det är jättekul att få respons på det jag skriver. Extra kul är det att så många tycker att Alva är ett fint namn och att hon är så fin. (Johannes och jag kan inte annat än hålla med.)
Kram till er allihopen!
Bilder
Nu har jag äntligen hunnit fixa lite bilder på lilltjejen.
Det är inte mycket man hinner med om dagarna. Så fort hon sover så försöker jag sova ikapp lite förlorad nattsömn eller så gäller det att ta tag i försäkringskassaärenden, försäkring till lilltjejen, gå på toa och betala räkningar. Med andra ord, bilderna här på bloggen har inte fått högsta prio. Det är himla tur att jag valde bort exjobbet nu. Även om hon är väldigt snäll och sover rätt bra så kräver hon förstås uppmärksamhet då hon är vaken. Självklart är det svårt att låta bli att ge henne det också. Sen när hon väl har somnat i ens famn så är det ruskigt svårt att slita sig. Att sova själv i vaggan är dessutom ingen hit heller. Helst ska det vara i mamma eller pappas varma famn.
Under de två veckor och 6 dagar hon har funnits till så har vi också haft rätt mycket besök, det har varit riktigt trevligt. Dessutom har alla kompisar respekterat att inte ringa eller höra av sig de första dagarna, så alla kontakter vi har haft med omgivningen och verkligheten har kommit i lagoma doser. Nu är det en av de första dagarna som jag är helt själv med henne, och jag är imponerad över att jag har lyckats äta frukost i tid. Det praktiska med de som varit och hälsat på, (min familj, johannes föräldrar och Linda) är att de känner sig så hemma här att de fixar sig egen frukost och frukost åt mig. Så samtidigt som det är rätt skönt att vara helt själv med henne så är det också lite klurigare med planeringen. Snart har jag i alla fall fått till några vettiga rutiner att passa in i hennes sova/äta/bajsa schema =)
Igår var vi och vägde och mätte henne hos distriktsköterskan, och hon följer normalkurvan. Sen hon föddes har hon gått upp 200g och väger nu 3700g. Längden har ökat från 50 cm till 53,5. Inte konstigt att hon behöver så mycket sömn om mat.
Läste igenom det jag skrev i föregående inlägg och måste bara påpeka att jag vet att gratulationer stavas med ett t. De gånger det inte stavas med ett t är när författaren börjar skriva grattis och kommer på halvvägs att det ska stå gratulationer... samt att värkar alltid stavas med ä och att svenskan aldrig särskriver. Upptäckte några sådana saker också. Men men, det är ju bara en blogg, inte en svenskauppsats.
Ha det bäst allesammen. Nu ska jag surfa runt lite mer innan lillan vaknar!
/Malin
Det är inte mycket man hinner med om dagarna. Så fort hon sover så försöker jag sova ikapp lite förlorad nattsömn eller så gäller det att ta tag i försäkringskassaärenden, försäkring till lilltjejen, gå på toa och betala räkningar. Med andra ord, bilderna här på bloggen har inte fått högsta prio. Det är himla tur att jag valde bort exjobbet nu. Även om hon är väldigt snäll och sover rätt bra så kräver hon förstås uppmärksamhet då hon är vaken. Självklart är det svårt att låta bli att ge henne det också. Sen när hon väl har somnat i ens famn så är det ruskigt svårt att slita sig. Att sova själv i vaggan är dessutom ingen hit heller. Helst ska det vara i mamma eller pappas varma famn.
Under de två veckor och 6 dagar hon har funnits till så har vi också haft rätt mycket besök, det har varit riktigt trevligt. Dessutom har alla kompisar respekterat att inte ringa eller höra av sig de första dagarna, så alla kontakter vi har haft med omgivningen och verkligheten har kommit i lagoma doser. Nu är det en av de första dagarna som jag är helt själv med henne, och jag är imponerad över att jag har lyckats äta frukost i tid. Det praktiska med de som varit och hälsat på, (min familj, johannes föräldrar och Linda) är att de känner sig så hemma här att de fixar sig egen frukost och frukost åt mig. Så samtidigt som det är rätt skönt att vara helt själv med henne så är det också lite klurigare med planeringen. Snart har jag i alla fall fått till några vettiga rutiner att passa in i hennes sova/äta/bajsa schema =)
Igår var vi och vägde och mätte henne hos distriktsköterskan, och hon följer normalkurvan. Sen hon föddes har hon gått upp 200g och väger nu 3700g. Längden har ökat från 50 cm till 53,5. Inte konstigt att hon behöver så mycket sömn om mat.
Läste igenom det jag skrev i föregående inlägg och måste bara påpeka att jag vet att gratulationer stavas med ett t. De gånger det inte stavas med ett t är när författaren börjar skriva grattis och kommer på halvvägs att det ska stå gratulationer... samt att värkar alltid stavas med ä och att svenskan aldrig särskriver. Upptäckte några sådana saker också. Men men, det är ju bara en blogg, inte en svenskauppsats.
Ha det bäst allesammen. Nu ska jag surfa runt lite mer innan lillan vaknar!
/Malin
Time set
Äntligen går alla klockor i huset lika, inklusive mitt armbandsur. Klockan i köket gick för fort, den i vardagsrummet gick exakt och mitt armbandsur gick typ 2 min för fort. Himlars vad det är bökigt att passa en buss då. Men inte längre.
Det känns som att veckorna bara rusar fram. VFU:n går rätt bra, jag trivs jättebra på skolan, med alla ungar och med min handledare där. Snart måste jag bara ta itu med det mindre roliga. Att dokumentera det jag gör därborta. Universitetet ska förstås ha in lite allt möjligt i uppgiftsväg. Nåja...det blir nog nästa vecka!
Var till barnmorskan idag också för vanlig varannanveckaskoll. Allt såg bra ut som vanligt, hon började fråga lite om våra tankar kring förlossningen. Än så länge har jag inte börjat bli nervös för den. Jag ska ju bara dit och göra det som alla andra mammor har gjort i alla tider. Kanske att nervositeten smyger sig på lite längre fram, just nu tänker jag mig att det blir en kul utmaning. Helst av allt vill jag klara mig utan smärtlindring...det vore rätt coolt =D
Annars så har Johannes beredskap med start idag, så det blir ensamt på kvällarna. Men sen dröjer det nog ett bra tag innan nästa beredskap. Den här har han lyckas lägga lite tidigare än vad det var tänkt...egentligen skulle han ha beredskap över 17 mars. Vi tyckte att det var rätt dumt, även om filuren inte kommer ut på utsatt datum så är det alldeles för nära inpå.
Nu ska jag se om jag hinner slumra några minuter, sen åker jag iväg på öppet hus och direkt därifrån till en kompis på middag. Najs =)
/Malin
Bilbarnstol och vagga... check!
Nu är vi ganska redo för att filuren ska komma. Det finns vagn, vagga, bilbarnstol och ett skötbord. Vilka grejjor som hör ihop med blöjbytandet, förutom blöjor, det har vi inte listat ut än.
Mamma och pappa kom hit i helgen, de hade med sig en hel resväska med barntygartiklar. Det vill säga kläder och sänglinnen mm. Efter mycket fram och tillbaka huruvida vi skulla använda oss av en vagga så bestämde vi oss för att de fick ta ner även den.
Mormors mormors vagga
Den här vaggan har jag legat i, min mamma, min mormor och mormors mormor. När mormors mamma var nyfödd så var vaggan bortlånad. Så det känns rätt kul att våran lilla filur ska få sova i den också. Vaggan är tillverkad någon gång kring 1850 och med tanke på alla syskon till ovan sagda personer också har legat i den, så syns det att den är använd. Trots det är det helt funktionsduglig fortfarande.
När jag ändå var i bildknäppartagen så fick Johannes ta ett kort på magen. Den här gången följde även ansiktet med.
Det var först när jag såg de här korten som jag insåg att magen faktiskt har blivit rätt stor. Det ser inte så ut när man tittar ner på den. Som tur är kan jag fortfarande ha min dunjacka. Hade ingen aning om att den var så stor. Nu är det ju bara fyra veckor kvar till beräknad nedkomst så jag borde klara mig utan att köpa nytt. Skulle det krisa någon vecka så har snälla Maria lovat att låna mig någon av hennes jackor.
Det som annars händer och sker är inte så mycket. Jag har VFU (verksamhetsförlagd utbildning) fram till 19 mars, så kvällarna går åt till att planera och göra iordning lektioner för de små liven. Dessutom försöker jag genomföra ett temaarbete om myter. Eleverna klarar det rätt bra, men jag har definitivt upptäckt en lärares dilemma med att få in alla i samma arbete trots otroligt stora skillnader i kunskaper.
Veckorna går rätt snabbt just nu och filuren är vaken mer och mer, rörelserna känns mer distinkta än tidigare och kan kittla till rejält ibland. Det är både spännande och fascinerande att se och känna det. Om två veckor skulle vi kunna vara föräldrar...eller om sex veckor iofs. Jag hoppas filuren har tänkt hålla tiden någorlunda i alla fall.
/Malin
Mamma och pappa kom hit i helgen, de hade med sig en hel resväska med barntygartiklar. Det vill säga kläder och sänglinnen mm. Efter mycket fram och tillbaka huruvida vi skulla använda oss av en vagga så bestämde vi oss för att de fick ta ner även den.
Mormors mormors vagga
Den här vaggan har jag legat i, min mamma, min mormor och mormors mormor. När mormors mamma var nyfödd så var vaggan bortlånad. Så det känns rätt kul att våran lilla filur ska få sova i den också. Vaggan är tillverkad någon gång kring 1850 och med tanke på alla syskon till ovan sagda personer också har legat i den, så syns det att den är använd. Trots det är det helt funktionsduglig fortfarande.
När jag ändå var i bildknäppartagen så fick Johannes ta ett kort på magen. Den här gången följde även ansiktet med.
Det var först när jag såg de här korten som jag insåg att magen faktiskt har blivit rätt stor. Det ser inte så ut när man tittar ner på den. Som tur är kan jag fortfarande ha min dunjacka. Hade ingen aning om att den var så stor. Nu är det ju bara fyra veckor kvar till beräknad nedkomst så jag borde klara mig utan att köpa nytt. Skulle det krisa någon vecka så har snälla Maria lovat att låna mig någon av hennes jackor.
Det som annars händer och sker är inte så mycket. Jag har VFU (verksamhetsförlagd utbildning) fram till 19 mars, så kvällarna går åt till att planera och göra iordning lektioner för de små liven. Dessutom försöker jag genomföra ett temaarbete om myter. Eleverna klarar det rätt bra, men jag har definitivt upptäckt en lärares dilemma med att få in alla i samma arbete trots otroligt stora skillnader i kunskaper.
Veckorna går rätt snabbt just nu och filuren är vaken mer och mer, rörelserna känns mer distinkta än tidigare och kan kittla till rejält ibland. Det är både spännande och fascinerande att se och känna det. Om två veckor skulle vi kunna vara föräldrar...eller om sex veckor iofs. Jag hoppas filuren har tänkt hålla tiden någorlunda i alla fall.
/Malin
Barnvagn...check!
Nu är det bara resten kvar. Babyskydd (bilbarnstol) och bil. Kanske man behöver ett skötbord och tillbehör till det också? Har hört att det kan bajsas en hel del från sånna där små saker. Hur som hur - det är exakt 6 veckor och en dag kvar nu. Det beräknade datumet har dessutom en felmarginal på två veckor åt båda hållen. Om drygt en månad skulle vi rent teoretiskt kunna vara föräldrar. Cräjzy!
Haha, känner mig lite väl trött för att skriva på seriösiska, men jag försöker. Har fullt upp med att planera lektioner och utföra mina uppgifter under praktiken nu. Det blir till att kliva upp strax före sju, vara på praktiken fram till fyra och därefter hem och planera inför temaarbetet. Ska bli skönt när praktiserandet är klart....sen väntar ju bara verkligheten. Det kan ju knappast bli mer och göra... Vad har jag gett mig in på?! Fast det är ju rätt kul i alla fall. =D
/Malin
Haha, känner mig lite väl trött för att skriva på seriösiska, men jag försöker. Har fullt upp med att planera lektioner och utföra mina uppgifter under praktiken nu. Det blir till att kliva upp strax före sju, vara på praktiken fram till fyra och därefter hem och planera inför temaarbetet. Ska bli skönt när praktiserandet är klart....sen väntar ju bara verkligheten. Det kan ju knappast bli mer och göra... Vad har jag gett mig in på?! Fast det är ju rätt kul i alla fall. =D
/Malin
Mora träsk
Mora träsk är ju helt underbara. Varför hade jag glömt det? Nåja, håller på att åtgärda saken och uppdaterar mig på lite barnlåtar som man en gång har kunnat men tyvärr glömt. Så nu poppas det barnmusik på hög nivå här hemma. Dessutom så kan ju knodden höra redan nu, så det är lika bra att spela lite för h*n, vore ju inte helt fel om h*n får lite musikintresse.
Idag var det första dagen på praktiken. Det kommer att bli en spännande tid. Det är två klasser som har slagits samman, ena halvan känner jag sen tidigare och andra halvan är nya ansikten. Med tanke på detta så är det också ett annat sätt som lärarna använder för att undervisa. Helt perfekt för mig att se lite andra perspektiv också, men ändå ha samma underbara handledare som tidigare. Vet inte varför jag var nervös inför praktiken tidigare. Det kommer bli jättekul!
Strax ska vi iväg och kika på en barnvagn och lite andra barnsaker. Jag tror det kommer kännas lite skumt att ha en barnvagn ståendes här hemma innan knodden kommit. Som att ha köpt en leksaksvagn men som vuxenleksak... för det kommer ju inte att ligga en knodd där än på ett tag ändå.
/Malin
P.S Ett enkelt sätt att göra något för våran regnskog: http://ettklickforskogen.se/
Lägg in som startsida!
Idag var det första dagen på praktiken. Det kommer att bli en spännande tid. Det är två klasser som har slagits samman, ena halvan känner jag sen tidigare och andra halvan är nya ansikten. Med tanke på detta så är det också ett annat sätt som lärarna använder för att undervisa. Helt perfekt för mig att se lite andra perspektiv också, men ändå ha samma underbara handledare som tidigare. Vet inte varför jag var nervös inför praktiken tidigare. Det kommer bli jättekul!
Strax ska vi iväg och kika på en barnvagn och lite andra barnsaker. Jag tror det kommer kännas lite skumt att ha en barnvagn ståendes här hemma innan knodden kommit. Som att ha köpt en leksaksvagn men som vuxenleksak... för det kommer ju inte att ligga en knodd där än på ett tag ändå.
/Malin
P.S Ett enkelt sätt att göra något för våran regnskog: http://ettklickforskogen.se/
Lägg in som startsida!
Magbild
Så är ännu en helg förbi. Vi har haft besök av Johannes föräldrar och som alltid var det jättetrevligt. Det blev god mat och bastu både fredag och lördag. Under lördagen var Johannes pappa på möte och vi övriga sprang på stan, hade inte så mycket som behövde uträttas och det som skulle uträttas gick inte för det var slut på varorna. Jajja. På lördag kväll blev det att dansa lindy hop till livemusik. Riktigt kul, som vanligt förstås.
Hmm... och här kommer bilden jag utlovade för några dagar sedan. Passade på att ta några kort innan vi åkte och dansa.
Magen v32+3
Ids inte skriva något mer nu, ska göra lite annat innan jag går och lägger mig. Börjar bli lite rastlös eftersom jag har suttit halva kvällen utan att göra någonting alls.
/Malin
Hmm... och här kommer bilden jag utlovade för några dagar sedan. Passade på att ta några kort innan vi åkte och dansa.
Magen v32+3
Ids inte skriva något mer nu, ska göra lite annat innan jag går och lägger mig. Börjar bli lite rastlös eftersom jag har suttit halva kvällen utan att göra någonting alls.
/Malin
Aj aj i mina fossingar
Jag är nog inte van att jobba, mina fötter är definitivt inte vana vid att stå upp hela dagarna. Det jag fördrivit tiden med senaste fem veckorna är framför datorn för att skriva på någon uppgift, eller sittandes på biblioteket för att läsa in trehundrafyrtiotolv sidor i någon bok. Jag har i alla fall inte stått på fötterna i tre dagar. Däremot har ryggen varit lite mer tacksam över all rörelse. Vilken tur att jag inte har valt att studera mig till ett kontorsjobb, förstår inte hur någon människa klarar av det, inte när till och med min kropp börjar bråka av för mycket stillasittande. Den brukar annars vara väldigt medgörlig. Nog om det.
I fredags lämnade jag in sista arbetet i kursen Livskvalitet. Innebörden av detta är att jag nu borde få ett liv. Jag kommer kunna koncentrera mig på endast LSTM (läs-skriv-tal och matematikutveckling) kursen, jag kommer att hinna julpynta, jag kommer att hinna städa, rensa papper...öhhh... Handla julklappar är ett MÅSTE. Och fixa till luggen, blev ju lovad en gratisklippning av den.Näe, kommer nog inte hinna med allt ändå. Typiskt.
Imorgon ska vi till barnmorskan i alla fall, alltid lika spännande - kanske man får veta något man inte visste sen innan. Fast varje gång vi varit där så har det ju bara byggt på våra egna frågor och funderingar. Vid det här laget har jag lärt mig att jag kan äta vanlig rökt skinka (kostråden var lite oklara tyckte jag). Så jag vet inte vad vi ska fråga mer. Filuren sparkar och trycker sig mot min mage och det skulle jag också ha gjort i ett så trångt utrymme...så, det blir nog ett snabbt besök imorgon.
Sen fyller jag visst år till veckan också. Och återigen måste man försöka få folk att förstå att det verkligen inte behövs några födelsedagspresenter. Jag är glad nog om de kommer och fikar lite tårta någon dag, det vore en bra present bara det. Måste bara hitta en dag då jag har tid att ta hit folk.
Nu ska jag hopp i säng och så blir det lite semester för mina fötter med skola imorgon.
/Malin
I fredags lämnade jag in sista arbetet i kursen Livskvalitet. Innebörden av detta är att jag nu borde få ett liv. Jag kommer kunna koncentrera mig på endast LSTM (läs-skriv-tal och matematikutveckling) kursen, jag kommer att hinna julpynta, jag kommer att hinna städa, rensa papper...öhhh... Handla julklappar är ett MÅSTE. Och fixa till luggen, blev ju lovad en gratisklippning av den.Näe, kommer nog inte hinna med allt ändå. Typiskt.
Imorgon ska vi till barnmorskan i alla fall, alltid lika spännande - kanske man får veta något man inte visste sen innan. Fast varje gång vi varit där så har det ju bara byggt på våra egna frågor och funderingar. Vid det här laget har jag lärt mig att jag kan äta vanlig rökt skinka (kostråden var lite oklara tyckte jag). Så jag vet inte vad vi ska fråga mer. Filuren sparkar och trycker sig mot min mage och det skulle jag också ha gjort i ett så trångt utrymme...så, det blir nog ett snabbt besök imorgon.
Sen fyller jag visst år till veckan också. Och återigen måste man försöka få folk att förstå att det verkligen inte behövs några födelsedagspresenter. Jag är glad nog om de kommer och fikar lite tårta någon dag, det vore en bra present bara det. Måste bara hitta en dag då jag har tid att ta hit folk.
Nu ska jag hopp i säng och så blir det lite semester för mina fötter med skola imorgon.
/Malin
Tre bilder på knodden
Enligt dagens ultraljud är knodden nu 19v och 5 dagar. På onsdag är det halvtid. Helt otroligt egentligen, dessutom känns det inte alls länge kvar till jul, och då är det definitivt inte länge kvar till BF (beräknad födelse) 17 mars. Den här gången kändes barnmorskan mycket trevligare och pratsammare än förra gången. Men det kan ju bero på att hon såg mycket mer och kunde beskriva lite mer om vad vi egentligen såg.
Så mycket som barnmorskan kunde se, så var det fyra "hålrum" i hjärtat. Precis som det ska vara. Vi såg en tumme och fyra fingrar (som kliade huvudet lite förbryllat när barnmorskan puttade på magen med ultraljudsstaven). Ryggraden såg också ut som den skulle. I övrigt ser det ut att vara en liten akrobat. I början låg huvudet mot min rygg men på slutet tittade ansiktet "upp" mot min mage. Där emellan såg vi försöket till en vändning. Lite besvärligt såg det ut att vara, en hel del sprattel med ben och armar för att vända sig om i det trånga utrymmet. Johannes och jag kunde inte annat än skratta. Eller, jag kunde inte annat än le - för så fort jag skrattade så hoppade min mage upp och ner och då blev det inget fokus på bilden.
Bild 1: Ansiktet mot min rygg (det svarta hålet i magtrakten är magsäcken)
Bild 2:Försökt till kullberbyttavändning. Huvudet är knappt synligt.
Bild 3: Ansiktet uppåt mot min mage.
I lördags inhandlade jag de första mammabyxorna. Än så länge är det inge någon brådska, jag kan ha mina vanliga jeans så länge jag låter bli att knäppa igen knappen. Men jag blev rekommenderad av en i klassen om att köpa mammamjukbyxor som fungerar både under och efter graviditeten. Jättebra tips, de är både sköna och snygga. Skulle lugnt kunna gå med de på stan utan att se ut som en slasahas. Jag insåg också att utformningen på mammabyxor gör att man kan ha samma storlek under hela graviditeten. Så efter ultraljudet idag sprang jag och Johannes på stan och hittade till slut ett par mammajeans. Så nu borde jag ha så jag klarar mig till mars.
/Malin
Så mycket som barnmorskan kunde se, så var det fyra "hålrum" i hjärtat. Precis som det ska vara. Vi såg en tumme och fyra fingrar (som kliade huvudet lite förbryllat när barnmorskan puttade på magen med ultraljudsstaven). Ryggraden såg också ut som den skulle. I övrigt ser det ut att vara en liten akrobat. I början låg huvudet mot min rygg men på slutet tittade ansiktet "upp" mot min mage. Där emellan såg vi försöket till en vändning. Lite besvärligt såg det ut att vara, en hel del sprattel med ben och armar för att vända sig om i det trånga utrymmet. Johannes och jag kunde inte annat än skratta. Eller, jag kunde inte annat än le - för så fort jag skrattade så hoppade min mage upp och ner och då blev det inget fokus på bilden.
Bild 1: Ansiktet mot min rygg (det svarta hålet i magtrakten är magsäcken)
Bild 2:Försökt till kullberbyttavändning. Huvudet är knappt synligt.
Bild 3: Ansiktet uppåt mot min mage.
I lördags inhandlade jag de första mammabyxorna. Än så länge är det inge någon brådska, jag kan ha mina vanliga jeans så länge jag låter bli att knäppa igen knappen. Men jag blev rekommenderad av en i klassen om att köpa mammamjukbyxor som fungerar både under och efter graviditeten. Jättebra tips, de är både sköna och snygga. Skulle lugnt kunna gå med de på stan utan att se ut som en slasahas. Jag insåg också att utformningen på mammabyxor gör att man kan ha samma storlek under hela graviditeten. Så efter ultraljudet idag sprang jag och Johannes på stan och hittade till slut ett par mammajeans. Så nu borde jag ha så jag klarar mig till mars.
/Malin
Snyftare
Äntligen har vi tagit oss igenom "P.S, I love you". Ruskigt bra film, men fruktansvärt jobbig. Tur att man inte såg den på bio, nu när vi sett den här hemma så gick det ju att dela upp den på två kvällar i alla fall.
Igår blev hemtentan färdigskriven, hur kommer det sig att det alltid går lättare att skriva med tidspress? Ska bli intressant att se hur det kommer fungera att läsa två helfartskurser samtidigt. Det är nästa projekt, å andra sidan är den ena kursen endast 7,5hp och sträcker sig halvägs in på den andra kursen som är på 15. La upp det så att jag kan satsa mer på 7,5 poängskursen först, och sen jobba ifatt det jag eventuellt har hamnat efter i den andra kursen. Lite rörigt att beskriva.
Summan av det hela blir att OM jag orkar skriva examensarbetet samtidigt som jag är mammaledig (herregud vad det är svårt att vänja sig vid att sånna ord gäller mig) så kommer jag att vara klar med min utbildning om drygt ett år. Lite tidigare än vad det var tänkt från början till och med. Det enda som kan strula till det är kursen efter jul. Får helt enkelt se när jag kan komplettera den praktikdel som jag missar i den. För jag kommer att missa minst lite och som mest mycket.
För övrigt kan jag delge er intresserade (typ du Sofie) att både jag och Johannes har känt sparkar sen några dagar tillbaka. Jag har känt sen någon vecka tillbaka, men då har det varit så pass få att jag inte kunnat vara helt hundra på saken.
Gonatt
/Malin
Igår blev hemtentan färdigskriven, hur kommer det sig att det alltid går lättare att skriva med tidspress? Ska bli intressant att se hur det kommer fungera att läsa två helfartskurser samtidigt. Det är nästa projekt, å andra sidan är den ena kursen endast 7,5hp och sträcker sig halvägs in på den andra kursen som är på 15. La upp det så att jag kan satsa mer på 7,5 poängskursen först, och sen jobba ifatt det jag eventuellt har hamnat efter i den andra kursen. Lite rörigt att beskriva.
Summan av det hela blir att OM jag orkar skriva examensarbetet samtidigt som jag är mammaledig (herregud vad det är svårt att vänja sig vid att sånna ord gäller mig) så kommer jag att vara klar med min utbildning om drygt ett år. Lite tidigare än vad det var tänkt från början till och med. Det enda som kan strula till det är kursen efter jul. Får helt enkelt se när jag kan komplettera den praktikdel som jag missar i den. För jag kommer att missa minst lite och som mest mycket.
För övrigt kan jag delge er intresserade (typ du Sofie) att både jag och Johannes har känt sparkar sen några dagar tillbaka. Jag har känt sen någon vecka tillbaka, men då har det varit så pass få att jag inte kunnat vara helt hundra på saken.
Gonatt
/Malin
