Krupp
Och så har jag fallit in i att blogga allt för sällan igen. Att jag säga att jag inte haft tid vore en lögn, allt handlar ju om prioriteringar. Som att sitta på hemnet.se och drömma om hus istället för att använda tangentbordet till att forma ord. Jag har också börjat kika runt efter lite jobb och inser att jag genast behöver ta tag i CVskrivande. Det känns spännande att söka jobb som jag verkligen vill ha, inte bara ett sommarjobb som drar in pengar men därutöver inte är speciellt stimulerande (utifrån mina intresseområden).
Alvas förskoleinskolning har det blivit lite knas på. Tanken var att hon skulle prova på att vara heldagar i slutet av den här veckan, men feber och därefter diagnos "falsk krupp" har hållt henne hemma hela långa veckan. Nu är hon tillbaka till sitt gamla vanliga underbara, envisa jag och ska till förskolan imorgon, tisdag och onsdag. Därefter är det påskledigt för oss alla och veckan därpå blir det förskola på riktigt. Johannes börjar jobba igen och jag pluggar på.
Igår hade vi några dansvänner över på middag. Jag lagade hela trerättersmiddagen själv och jag har insett (för hundrasjuttioelfte gången) att jag är så seeeeg på att laga mat. Johannes viftar bara runt med knivar och slevar i en liten stund och sen finns en god middag serverad och allt annat är undanröjt. Middagen blev i alla fall uppskattad. Halloumi till förrät, Ädelostfylld kyckling till huvudrätt och "Limetårta" till efterätt. Nu väntar jag bara på att min ambitiösa man ska arbeta klart för kvällen så vi kan hugga in i resterna från efterrätten och sätta oss framför en film.
Hej hopp!
/Malin
Alvas förskoleinskolning har det blivit lite knas på. Tanken var att hon skulle prova på att vara heldagar i slutet av den här veckan, men feber och därefter diagnos "falsk krupp" har hållt henne hemma hela långa veckan. Nu är hon tillbaka till sitt gamla vanliga underbara, envisa jag och ska till förskolan imorgon, tisdag och onsdag. Därefter är det påskledigt för oss alla och veckan därpå blir det förskola på riktigt. Johannes börjar jobba igen och jag pluggar på.
Igår hade vi några dansvänner över på middag. Jag lagade hela trerättersmiddagen själv och jag har insett (för hundrasjuttioelfte gången) att jag är så seeeeg på att laga mat. Johannes viftar bara runt med knivar och slevar i en liten stund och sen finns en god middag serverad och allt annat är undanröjt. Middagen blev i alla fall uppskattad. Halloumi till förrät, Ädelostfylld kyckling till huvudrätt och "Limetårta" till efterätt. Nu väntar jag bara på att min ambitiösa man ska arbeta klart för kvällen så vi kan hugga in i resterna från efterrätten och sätta oss framför en film.
Hej hopp!
/Malin
Inskolning och ett år
I söndags fyllde Alva ett år. Det är helt otroligt att se tillbaka på hur mycket hon har utvecklats, hur hon har blivit en egen bestämd och underbar liten individ. Födelsedagen firades hos mina föräldrar och svärmor fick vara med. Alva fick många fina presenter och hon smakade tårta för första gången. Vilken hit! Tårta över hela ansiktet men det mesta hamnade i magen.
Hittils har den här veckan bestått av en hel del skola, både för min och Alvas del. Hon har börjat bli inskolad på förskolan. Johannes har varit med henne ca 2h under två dagar, lite längre tredje dagen och igår fick hon även stanna över sovstunden. Eftersom jag inte haft möjlighet att vara med henne tidigare i veckan så såg jag framemot att få se hur förskolan ser ut och vad de gör, men då jag lämnade henne på morgonen fick jag höra att "ja, nu kan vi nog säga hejdå." Vad snopen jag blev. Jag vinkade hejdå till en glad Alva och gick hem till Johannes igen. Väl hemma kunde vi bägge två städa hela lägenheten. Jätte jätte skönt! För en gångs skull hann vi bli så pass klara att folk nu kan komma hit utan att vi behöver göra små grovstädningar inför varje besök.
När Alva så småningom hade vaknat från vilan vid ett-tiden ringde förskolan, som överenskommet, och jag fick hämta henne. Rapporteringen blev att det hade fungerat jättebra för henne att vara där själv. En del av barnen vill krama och känna på henne lite väl mycket, men då sa hon ifrån (gissa om jag blev stolt av att höra det!). Tydligen hade hon även kastat mat på en av pedagogerna så pedagogen hade varit alldeles full i soppa. Det lät inte som vår Alva tycker jag, men de såg det som positivt då hennes gränstestande innebär att hon är trygg.
Idag är Alva på förskolan fram till halv tre om allt går bra, men vår duktiga tjej brukar vara bra på att anpassa sig. Jag ska passa på att göra bort lite pluggande innan hon ska hämtas hem och sen börjar helgen med dansfestival (www.dansenshusiumea.se). En hel del dans och även uppvisningar. Det känns lite nervöst, men samtidigt riktigt kul!
/Malin
Hittils har den här veckan bestått av en hel del skola, både för min och Alvas del. Hon har börjat bli inskolad på förskolan. Johannes har varit med henne ca 2h under två dagar, lite längre tredje dagen och igår fick hon även stanna över sovstunden. Eftersom jag inte haft möjlighet att vara med henne tidigare i veckan så såg jag framemot att få se hur förskolan ser ut och vad de gör, men då jag lämnade henne på morgonen fick jag höra att "ja, nu kan vi nog säga hejdå." Vad snopen jag blev. Jag vinkade hejdå till en glad Alva och gick hem till Johannes igen. Väl hemma kunde vi bägge två städa hela lägenheten. Jätte jätte skönt! För en gångs skull hann vi bli så pass klara att folk nu kan komma hit utan att vi behöver göra små grovstädningar inför varje besök.
När Alva så småningom hade vaknat från vilan vid ett-tiden ringde förskolan, som överenskommet, och jag fick hämta henne. Rapporteringen blev att det hade fungerat jättebra för henne att vara där själv. En del av barnen vill krama och känna på henne lite väl mycket, men då sa hon ifrån (gissa om jag blev stolt av att höra det!). Tydligen hade hon även kastat mat på en av pedagogerna så pedagogen hade varit alldeles full i soppa. Det lät inte som vår Alva tycker jag, men de såg det som positivt då hennes gränstestande innebär att hon är trygg.
Idag är Alva på förskolan fram till halv tre om allt går bra, men vår duktiga tjej brukar vara bra på att anpassa sig. Jag ska passa på att göra bort lite pluggande innan hon ska hämtas hem och sen börjar helgen med dansfestival (www.dansenshusiumea.se). En hel del dans och även uppvisningar. Det känns lite nervöst, men samtidigt riktigt kul!
/Malin
"doda!"
Igår träffade jag två andra tjejjor i min ålder som hade barn i Alvas ålder. Jättetrevligt och kul! Hann lära känna dem lite snabbt på förstahjälpen kursen som jag gick i förra veckan och vi bytte telefonnummer. Johannes tyckte först det var lite orättvist att jag fått byta telefonnummer efter endast två gånger på öppna försökolan (där kursen hölls), strax efteråt kom han på att det kanske blir lite knasigt om han skulle börja fråga efter teleofnnummer av tjejerna som går där med sina barn...
Alva har varit på strålande humör de senaste dagarna, och sovit två hela nätter på de senaste tre nätterna. We like! Nu ikväll sprang hon runt i lägenheten och sa "doda, doda", hon verkade också leta efter något. Kanske var det dockan? Näe inte det. Svärmor och jag följde efter henne istället och då gick hon raka vägen till toadörren. Det var så sant, vi hade ju berättat att vi skulle bada ikväll och "doda" sa hon med samma klang som man säger "bada". Undrar om det kan räknas till ett ord?
Imorgon bär det av uppåt Luleå för att hålla ettårskalas för Alva. Hennes mormor, morfar, farmor och gammelmorrmor Paulina ska vara med. Nu är det dags för mig att packa det sista.
Godnatt
/Malin
Alva har varit på strålande humör de senaste dagarna, och sovit två hela nätter på de senaste tre nätterna. We like! Nu ikväll sprang hon runt i lägenheten och sa "doda, doda", hon verkade också leta efter något. Kanske var det dockan? Näe inte det. Svärmor och jag följde efter henne istället och då gick hon raka vägen till toadörren. Det var så sant, vi hade ju berättat att vi skulle bada ikväll och "doda" sa hon med samma klang som man säger "bada". Undrar om det kan räknas till ett ord?
Imorgon bär det av uppåt Luleå för att hålla ettårskalas för Alva. Hennes mormor, morfar, farmor och gammelmorrmor Paulina ska vara med. Nu är det dags för mig att packa det sista.
Godnatt
/Malin
Godkänd
För två veckor sen gjorde skrev jag en salstenta, den första på flera flera år. Idag fick jag se resultatet. Jag blev godkänd! Så himla skönt. Salstentor hör inte till de roligare sakerna mankan göra, jag har knappt tålamod att sitta på samma stol i flera timmar och besvara frågor, dessutom ska det vara tyst runtomkring. Tråkigt tråkigt tråkigt. Nu är det i alla fall över, det blir inga fler tentor på universitetet för min del. Resterande examinationer består av inlämningsuppgifter.
Johannes har beredskap den här veckan så svärmor är här för att passa Alva då jag behöver vara i skolan, men Alva är inte den enda hon passar. Johannes och jag blir upp över öronen upppassade med frukost, middag och lunch, städning, tvättning mm. Det är otroligt uppskattat men man får också dåligt samvete då man sitter still.
Nu ska jag ta en tidig kväll och börja göra mig i ordning för sängen.
/Malin
Helg?
Vilketn tvärvändning från gårdagen. Alva var inte alls på humör igår, ingenting dög, i alla fall inte i mer än en minut, sen tog det tio minuter för oss och henne själv att lista ut vad hon egentligen ville göra. Sen dög det i en minut.... Idag skrattade hon vad vi än gjorde, äntligen verkar vi ha fått tillbaka våran vanliga tjej! Tror att vaccineringen (vanliga ettårs) har haft lite med saken att göra.
Idag har svärmor kommit hit, trevlig trevligt. Det känns precis som att det är helg, men det är det inte. Det är det INTE. Måste få in det i mitt huvudet så att jag verkligen tar tag i pluggandet även imorgon. Nu ska jag försöka sortera lite böcker...eller borsta tänderna och kojsa. Vilket kändes mycket mer lockande.
/Malin
Idag har svärmor kommit hit, trevlig trevligt. Det känns precis som att det är helg, men det är det inte. Det är det INTE. Måste få in det i mitt huvudet så att jag verkligen tar tag i pluggandet även imorgon. Nu ska jag försöka sortera lite böcker...eller borsta tänderna och kojsa. Vilket kändes mycket mer lockande.
/Malin
Instängd
Det går ju bra det här med att uppdatera varje dag... I ärlighetens namn så har jag inte haft tid. Det har sorterats böcker, pluggats och vallats skidor de senaste dagarna. Dessutom har jag varit på första delen av en första-hjälpen-utbildning. Det känns jättebra att få en sådan i bagaget, dels för privat bruk, men även i mitt framtida yrke. I morgon tänkte jag träna våran hemläxa från utbildningen, Johannes får spela medvetslös medan jag rusar, nej, jag menar förstås: medan jag går igenom L-delen i första hjälpens "L-ABC" (Livsfarligt läge, Andning, blödning, cirkulationssvikt). Tänker inte gå in mer ingående på det nu. Det är i alla fall en mycket bra kurs som alla bör genomgå anser jag. Istället tänkte jag berätta om ett telefonsamtal...
Jag är på vift och gör lite ärenden, i vanlig ordning ringer jag hem för att kolla om det är något mer som ska göras. Johannes svarar att nejdå, det är inget mer, sen ropar han på Alva och vårat samtal följde ungefär såhär:
J: Alva?
M: Jasså är hon och springer runt?
J: Jo, men nu vet jag inte var... Alva??
M: skrattar
efter några tysta sekunder hör jag ett avlägset gnyende i telefonluren.
J: Men Alva, är det här du är?! Jag hade stängt in henne i sovrummet!
Vårat busför älskar att gömma sig bakom spjälsängen och det gör hon rätt bra. Vi brukar stänga dörren till sovrummet eftersom det är lite svårt att ha koll på henne när hon går in dit och vi sitter i arbetsrummet. Johannes hade helt enkelt gått och stängt dörren, men innan dess hade han både frågat Alva om hon var där och tittat efter henne. Hon tyckte nog det hela var rätt kul, tills hon insåg att dörren inte gick att öppna självmant - då var det dags att ropa på pappa!
/Malin
Jag är på vift och gör lite ärenden, i vanlig ordning ringer jag hem för att kolla om det är något mer som ska göras. Johannes svarar att nejdå, det är inget mer, sen ropar han på Alva och vårat samtal följde ungefär såhär:
J: Alva?
M: Jasså är hon och springer runt?
J: Jo, men nu vet jag inte var... Alva??
M: skrattar
efter några tysta sekunder hör jag ett avlägset gnyende i telefonluren.
J: Men Alva, är det här du är?! Jag hade stängt in henne i sovrummet!
Vårat busför älskar att gömma sig bakom spjälsängen och det gör hon rätt bra. Vi brukar stänga dörren till sovrummet eftersom det är lite svårt att ha koll på henne när hon går in dit och vi sitter i arbetsrummet. Johannes hade helt enkelt gått och stängt dörren, men innan dess hade han både frågat Alva om hon var där och tittat efter henne. Hon tyckte nog det hela var rätt kul, tills hon insåg att dörren inte gick att öppna självmant - då var det dags att ropa på pappa!
/Malin
