Ett nytt liv

Känsliga läsare varnas.

Plommonpuré har numera en bekräftad effekt på Alvas mage. Vi har aldrig märkt någon större skillnad beroende på vad hon har ätit, så både igår och i förrgår fick Alva plommonpuré till efterätt. Det tycker hon är smaskigt. Så igårkväll gick Johannes för att byta blöja. Vad jag gjorde kommer jag inte ihåg, men jag hör honom ropa på mig från badrummet. Jag gör mig ingen brådska så han ropar igen. Där på skötbordet ligger Alva, Johannes står och håller i hennes händer. Händerna är alldelens brunkladdiga, brunkladd finns det även en beskedlig mängd av på magen och ett sträck över kinden. Och det luktar päckel! Jag tar tag i hennes händer och medan jag gör allt för att hålla dem stilla och borta från munnen så får jag höra om Alvas bus. Visst, det var rekordmängd med bajs i blöjan och det brukar inte vara några problem, men Alva hade fått för sig att ta tag i blöjan och rycka den uppåt magen. Därav bajs, bajs, bajs överallt! Johannes och jag kunde inte annat än skratta åt situationen och Alva låg på skötbordet och var ovanligt nöjd över att både mamma och pappa stod där och fixade med henne.

Efter att vi fått bort det värsta så hoppade Johannes i duschen och tog med sig Alva för avsköljning. Sen passade vi på att bada badkar allihopen.



Det var alltså vad vi tillbringade eftermiddagen med. Under dagen var vi på en härlig utflykt med Anders och Linda.



 /Malin

Det här med vaccinering verkar inte vara någon större grej för våran familjs del. Johannes är den som beklagar sig mest, men då är det endast för lite muskelvärk. Framförallt i armen där sprutan togs. Alva verkar inte brydd för fem öre. Får hoppas det håller i sig.

 

Idag har jag gett mig en sista chans att sitta och plugga hemma, får jag inget gjort så är det bara att börja pallra sig iväg till skolan igen och sitta och frysa på en kall, övergiven instutition. Back to work med andra ord!

 

/Malin

Igårkväll gick vi och la oss strax efter Alva. Läggdags redan klockan nio innebar att jag för en gångs skull hade tid att läsa lite utan att inkräkta allt för mycket på välbehövliga sovtimmar. Helgens bravader med dans och sena kvällar tog ut sin rätt och efter två sidor hade jag somnat med boken framför näsan. Helgen var för övrigt en av de bästa på länge! Vi hade barnvakt hela helgen då Johannes föräldrar tyckte att vi hade ganska bra lockbeten för att de skulle komma ner. Lockbetena hette Alva, Daniel och Åsa. Barnbarn och barn med sambo, och alla under samma tak. Svärmor och svärfar fick alltså ta hand om Alva hela helgen medan vi dansade. Jag dansade förare (herre) i nybörjarmedelnivån och följare (dam) på medelnivån, Johannes dansade när det behövdes en extra förare och Daniel och Åsa stod i mitten och pekade: Gör si gör så...gör INTE så! Svärmor Åsa jobbade nog halvt ihjäl sig och bjöd oss på lunch och middag då vi kom hem mellan danskurserna. Väldigt uppskattat med god och ordentlig mat mellan passen.

 

På lördag kväll var det dans till Renhornen och jag kan ärligt talat inte minnas sist jag dansade så mycket på en kväll. Stämningen i lokalen var på topp och musikerna spelade musik som det svängde bra om. Att Alva trivdes så bra med farmor och farfar gjorde att hela helgen lyftes ännu mer, för vi kunde koppla av helt och hållet och njuta av dansen, utan att oroa oss för lilltjejen.

 

Så till dagen. Strax efter klockan tre traskade vi iväg för att vaccinera oss. Under promenaden insåg jag att det regnade lite mer än vad jag tänkt mig och klädvalet var därmed inte det bästa. Mjukisbyxor och tygjacka. Men vad gör det när det bara är en kvarts promenad för att sen stå inomhus och invänta sin tur till vaccinering? När vi kom fram 25 minuter före vaccineringen skulle starta så fick vi dock snällt ställa oss i kön, utomhus. Blött! Som tur var avtog regnandet och inte allt för genomvåta fick vi vårat vaccin. Nu är det bara att invänta eventuella biverkningar. Hej hopp! /Malin

Näe riktigt så är inte fallet för min del. Jag tyckte däremot att det lät så roligt att säga. Sitter och läser om EQ (emotionell intelligens)som mitt examensarbete ska handla om. Jätteintressant! Jag vet inte om jag håller med författarna till fullo i allt, men till stor del låter det väldigt förnuftigt och bra. Summa kardemumma är att för att man ska må bra i livet så är det viktigt att man är medveten om sina känslor och vågar erkänna dem för sig själv. Försöker man förtränga sina känslor så försöker de ändå ta sig ut på något sätt, "negativa" känslor kan bli till huvudvärk till exempel. Må hända att det låter som hokuspokus när du läser den här sammanfattningen. Läs istället en kort bok om det. Jag kanske har blivit lite hjärntvättad, men jag tror att det till viss del skulle lösa många av våra vardagliga bekymmer.


Till helgen blir det dans dans och dans. Svärmor och svärfar är här och håller koll på Alva medan Johannes och jag kan gå kurs för Daniel och Åsa. Det ska bli så kul att stå i ringen och lära sig isället för att stå mitt i och lära ut. Som omväxling alltså. Jag trivs väldigt bra med att lära ut också försås. Det är väl inte för inte jag har valt att bli lärare.


Så, snart är huset fyllt av alla ovan nämnda människor, så jag ska ta tag i den sista läsningen.


Trevlig helg!
/Malin


P.S Jag är ett stort fan av min syster, hon klarar av att bo själv i Oslo, hitta ett arbete som hon trivs med och vågar ta sig an så många utmaningar. D.S

Idag har Alva fått dyka på babysimmet, det var riktigt kul att se hur bra det gick. Vi är så nöjda över att vi valde att gå den kursen.

 

Egentligen har jag en hel del att skriva om eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade, men en resume av det vardagliga livet kändes inte så spännande och sängen lockar en hel del efter en urusel film. Vi såg "Year one" med Jack Black i huvudrollen. Hela filmen har samma humornivå som skämten med "Två kossor var ute och flög, den ena kossan sa till den andra, du har en bulle i ögat....va? jag hör inget, jag har en bulle i ögat."

 

Johannes har köpt en blixt till kameran, och gud så underbara bilder det går att få nu, trots att det inte är rent dagsljus. Satt på golvet och tog lite kort på Alva för att prova blixten, och så har såg det ut då:

 

Godnatt!

/Malin

 

Under Halloweenhelgen tog Alva och jag tåget upp till Luleå. Anledningen var min mormors 85årsdag.

 

Att åka tåg var både spännande och kul tyckte Alva, mindre kul var det när nästan alla människor skulle byta tåg i Boden. Lill-Toka började gråta när hon såg dem kliva av.

 

Även mamma tyckte det var härligt med en tågresa upp. Tänk om vi hade åkt buss..eller nä, det var inte ens ett alternativ.

 

Väl framkommen blev det lite bus med mommo och moster

 

Andra dagen i da town besökte vi Alvas farmor och farfar, det blev en förmiddag hos dem innan de tog flyget till varmare breddgrader.

 

På kvällen blev det kalas för min mormor Paulina (anledningen till att Alva heter Paulina i andra namn). Här är det dags att hitta första presenten. Mormor fick ett snöre att följa...

 

och i slutet hittade hon presenten!

 

Syrran hade kommit hem från Oslo fastän hon sagt till mormor att hon inte kunde, men det löste sig och då passade hon på att överraska. Gissa om mormor blev glad!

 

Alva trivs hos gammelmormor Paulina

 

Kommande dagar blev det mera bus.

 

Till slut blir man ganska trött

 

Hemresan till Umeå gick lika bra som ditresan och när Johannes kom hem från jobbet blev han mött av en superglad tös. Efter fem dagar ifrån pappa så var det ett glatt återseende.

/Malin