Ett nytt liv

Jag tror jag tror på magdroppar...trallallalaa, trallallallaaa =)

Vi har fått en mycket nöjdare tjej de senaste dagarna. Hoppas det är magdropparna som gjort susen. Skulle vara skönt om jag slipper lägga om min kost helt och hållet för att hennes mage ska vara helt okej.

Vi hade ett litet bakslag för några dagar sen då hon skrek och skrek... och skrek. Ja, ni fattar nog. Det enda som hjälpte var att bli buren mot min eller Johannes mage. Mitt i natten då hon vaknade var det samma sak. Skrik skrik skrik... Nästa gång hon vaknade hade allt vänt. Efter blöjbyte och lite mat la jag ner en trött Alva i vaggan, men då blev hon klarvaken och tittade upp med stora ögon. Så jag lutade mig fram så hon såg mig och då kommer världens finaste och spontana leende. Snacka om energiboost. Hela föregående skrikdag var glömd och sedan dess har hon fortsatt att le då hon ser oss. Inte varje gång, men mer och mer. Våran fina tjej.

Nu ikväll kom vi fram till att den förvånande lösningen på lite missnöje var, inte att bli buren av oss som för det mesta, utan att ligga själv på sängen och sprattla. Så härligt och mysigt att se att hon inte bara måste vara nära för att vara nöjd.

Johannes bär nu runt på Alva och vill att jag ska komma och sova med dem, så jag gör nog bäst i det.

Sov gott!
/Malin