Ett nytt liv

Äntligen går alla klockor i huset lika, inklusive mitt armbandsur. Klockan i köket gick för fort, den i vardagsrummet gick exakt och mitt armbandsur gick typ 2 min för fort. Himlars vad det är bökigt att passa en buss då. Men inte längre. Det känns som att veckorna bara rusar fram. VFU:n går rätt bra, jag trivs jättebra på skolan, med alla ungar och med min handledare där. Snart måste jag bara ta itu med det mindre roliga. Att dokumentera det jag gör därborta. Universitetet ska förstås ha in lite allt möjligt i uppgiftsväg. Nåja...det blir nog nästa vecka! Var till barnmorskan idag också för vanlig varannanveckaskoll. Allt såg bra ut som vanligt, hon började fråga lite om våra tankar kring förlossningen. Än så länge har jag inte börjat bli nervös för den. Jag ska ju bara dit och göra det som alla andra mammor har gjort i alla tider. Kanske att nervositeten smyger sig på lite längre fram, just nu tänker jag mig att det blir en kul utmaning. Helst av allt vill jag klara mig utan smärtlindring...det vore rätt coolt =D Annars så har Johannes beredskap med start idag, så det blir ensamt på kvällarna. Men sen dröjer det nog ett bra tag innan nästa beredskap. Den här har han lyckas lägga lite tidigare än vad det var tänkt...egentligen skulle han ha beredskap över 17 mars. Vi tyckte att det var rätt dumt, även om filuren inte kommer ut på utsatt datum så är det alldeles för nära inpå. Nu ska jag se om jag hinner slumra några minuter, sen åker jag iväg på öppet hus och direkt därifrån till en kompis på middag. Najs =) /Malin