Att natta en 2½månaders tjej
Rutiner, kan det vara något för en liten tjej på två och en halv månad? Jag har börjat göra ett försök med läggningen i alla fall och blev positivt överraskad. När jag såg att ögonlocken började bli tunga för Alva så fick hon ny blöja, pyjamasen på och sen läsa en bok. Därefter fick hon lite mat och då hade hon nästintill somnat. Jag la ner henne i vaggan och vad händer... Klarvakna ögon och ett stort leende. Underbara sötungen! Hur ska då mamma låta bli att le tillbaka? Jag försökte låta bli bäst jag kunde och sjöng lite vaggvisor. Det verkade inte fungera, så jag provade gå ifrån vaggan en sväng, går till Johannes och frågar om det överhuvudtaget kan vara möjligt att natta en 2½månaders baby. Någon minut senare inser jag att det är väldigt tyst i sovrummet så jag går dit och hittar en skönt sovandes Alva.
Det går att natta en 2½månaders! Yeay!
Jag skrev nyss ett inlägg om att hon låg i babygymmet, men hon såg så trött ut att jag la henne på sängen istället, hon somnade fort som den och jag blev sittandes här. Kände att det behövdes lite mer uppdatering om veckan som gått.
Jag har hunnit med att träffa lite människor i veckan. Inte bara svärmor (som iofs inte är så bara) men även Nina. Jag for iväg till universitetet och hann se henne en sväng. Jättetrevligt! Bland de största nackdelarna med lärarutbildningen är att vi får byta klass varje gång vi byter kurs, så det är inte så många (om ens någon) man hinner lära känna ordentligt, men vissa personer känner man att man trivs riktigt bra med. Som Nina och Anneli (som jag för övrigt sprang på i början av veckan =) ) och som allra första mattegänget. Delar av detta mattegäng, Monkan, Linnea, Fanny och Camilla kom och hälsade på i tisdags. Svärmor bakade ihop en supergod tårta som vi bjöd gänget på. Varje gång jag träffar dem tycker jag det är lika synd att jag inte hinner träffa dem oftare. Jag måste försöka strukturera upp min tid lite bättre, för det känns som jag har hur mycket tid som helst, men aldrig tid för att träffa någon. Det finns ingen logik i det hela.
Nu ska jag kasta mig in i pluggandet igen, för det är faktiskt en av orsakerna till att jag "förbjuder" mig själv att träffa folk. Jag MÅSTE bli klar med det tråkiga för att göra det roliga.
Kram på er alla goa vänner!
/Malin
Klockrent!
"Men att bedriva forskning om lögner är svårt, enligt Granhag.
- Problemet är att många inte svarar helt ärligt på frågorna i de här undersökningarna. "
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5255128.ab
Sedemera vill jag också deklarera att jag har fått gjort lite plugg i veckan. Mycket tack vare att Alvas farmor har varit här och busat med Alva. Fast det är inte det enda hon gjort, det har blivit go'mat och go´fika också. Jag har inte gjort mycket hushållsgöra överhuvudtaget. Däremot har jag kommit igång med pluggandet igen och börar se slutet. Så skönt!
Alva ligger nu i babygymmet och stirrar ut några spöken och ler och räcker ut tungan åt dem. Hon trivs bra att ligga där själv men Alvas farmor har åkt hem så jag har lite svårt att hålla mig till plugget. För det är väl klart att Alva vill leka med någon?... inte kan det väl vara så kul som det ser ut att ligga där helt själv. Nä, nu måste mamma ner på golvet och leka lite mera! Som sagt, det ser ju så kul ut. Jag vill också vara med!
Moffa! Kom och busa med mig!
Och så här bra trivs hon hos mamma och pappa:
(fast man kan undra vem som trivs bäst i vänstra bilden...)
Nu har vi just kommit hem från en liten promenixrunda. Det blev en sen sådan men eftersom Alva varit grinig hela dagen kände vi att hon behövde få sova ordentligt i vagnen och jag själv har suttit inne med min förkylning. Det är nog bra med friskluft, men det är inte speciellt motiverande att ta sig ut själv, speciellt inte med en snorig näsa. Nu ska det bli skönt med långhelg med Johannes. Kanske vi hinner ta tag i några småprojekt, som balkong, sy gardiner..ja, det finns ju alltid något.
Mattis: Hur länge hade du tänkt dröja med att besöka oss egentligen? Fem armhävningar är en bit bort...trots gymmet =P
Kram kram
/Malin
Vårat bästa inköp
För ungefär två veckor sedan så köpte vi ett babygym åt Alva, det är ett av våra bästa inköp hittils. Hon tycker det är jättekul att ligga därunder och kika upp i spegeln, räcka ut tungan åt sig själv, le stort åt det hela och därefter vrida huvudet åt höger för att stirra ut ett litet spöke som hänger och dinglar. Det är perfekt att lägga henne där då vi ska äta eller göra något annat som innebär att vi inte kan sitta och mysa med henne just för stunden. Dessutom så duger det inte alltid att vara i mamma och pappas famn heller (som tur är! hon väger en hel del efter en kvart i någons armar) och då är ofta babygymmet en suverän lösning. Där trivs hon.
I helgen lyckades Johannes fånga ett av hennes fina leenden på kort så det dyker nog upp här. I vanliga fall så blir hon så förundrad över vad kameran är för sak att hon slutar le precis då man ska ta kortet. Nu sover hon i alla fall och lär nog göra så i 30 minuter till, så jag ska passa på att duscha och borsta tänderna. Så korten kommer upp sen någon gång.
/Malin
Nöjd tjej
Vi har fått en mycket nöjdare tjej de senaste dagarna. Hoppas det är magdropparna som gjort susen. Skulle vara skönt om jag slipper lägga om min kost helt och hållet för att hennes mage ska vara helt okej.
Vi hade ett litet bakslag för några dagar sen då hon skrek och skrek... och skrek. Ja, ni fattar nog. Det enda som hjälpte var att bli buren mot min eller Johannes mage. Mitt i natten då hon vaknade var det samma sak. Skrik skrik skrik... Nästa gång hon vaknade hade allt vänt. Efter blöjbyte och lite mat la jag ner en trött Alva i vaggan, men då blev hon klarvaken och tittade upp med stora ögon. Så jag lutade mig fram så hon såg mig och då kommer världens finaste och spontana leende. Snacka om energiboost. Hela föregående skrikdag var glömd och sedan dess har hon fortsatt att le då hon ser oss. Inte varje gång, men mer och mer. Våran fina tjej.
Nu ikväll kom vi fram till att den förvånande lösningen på lite missnöje var, inte att bli buren av oss som för det mesta, utan att ligga själv på sängen och sprattla. Så härligt och mysigt att se att hon inte bara måste vara nära för att vara nöjd.
Johannes bär nu runt på Alva och vill att jag ska komma och sova med dem, så jag gör nog bäst i det.
Sov gott!
/Malin
