Ett nytt liv

I veckan har vi haft magsjuka hela familjen. Trodde aldrig att vi skulle hamna i en sådan situation då varken jag eller Johannes brukar få magsjuka. Tror det kan ha att göra med att det är svårt att inte krama och mysa med sin dotter trots magsjuka. Vi kom i alla fall lindrigt undan allihopa. Nu är vi uppe i Luleå, Johannes och Alva är i stugan hos Alvas farmor, farfar, farbror och faster. Jag är i Sunderbyn - själv. Eftersom jag var sjuk igår kändes det säkrast att inte vara bland folk idag. Skulle inte kännas kul om andra blev smittade. Tur att mina päron inte heller är hemma förren till kvällen, då borde jag vara ganska smittofri tycker jag.

Förra helgen drog Tina med oss på kosläpp och därefter for vi in till stan en sväng. Alva charmar oss bara mer och mer för varje dag som går. Bland annat när hon gick i till en blomrabatt, böjde sig ner (här fick mamma bita sig i tungan för att inte säga "inte röra blommorna, det var ju inte säkert att det var det hon tänkte göra...), sen for fingrarna ner mot blommorna, och när de kom upp igen så hade de med sig godispapper!!! Våran duktiga tjej rörde inte alla fina gula blommor utan plockade bort godispappret som inte skulle ligga där. Otroligt hur små saker man kan känna sig stolt över ibland.

Bjussar på några bilder från utflykten:

/Malin

Praktiken är klar. Skönt! Bara en vecka kvar och sen är jag klar med universitetet. Åtminstone för tre år framöver. I slutändan vill jag ju bli specialpedagog, men dit är det länge kvar. Just nu söker jag jobb för fullt, de flesta jobb som ligger ute är förskolejobb. Med andra ord var det en himla tur att jag läst den här extra terminen för att få ut förskollärarexamen också. Nu ska jag dra mig till sängen och sova mellan två sjuklingar. Eller, en sjukling har blivit frisk, så hon ska till förskolan imorgon. Den andra sjuklingen hoppas jag behåller sina bacilusker på sin sida av sängen och slänger dem i en sopkorg under natten. Till mig ska de inte i alla fall!

Alva har förövrigt börjat prata litegrann nu, med ord man förstår. Det är häftigt. Hon förstår också otroligt mycket och hon älskar att vara utomhus. Så fort vi nämner ordet "ut" så springer hon till dörren och börjar plocka fram sina skor. Våran go'bit!

Nej...sängen var det!

/Malin