Ett nytt liv

Typiskt typiskt typiskt. Jag som har klarat mig från att vara förkyld sen i julas. Det var dans i helgen och på något vis lyckades jag sno åt mig några basilusker och nu sitter jag här med halsont och snor i näsan. Jag hoppas hoppa hoppas att inte Alva för förkylningen, men får hon den hoppas jag det blir efter jag har blivit av med den. Jag blir på så dåligt humör när jag är förkyld och ska jag måsta ta hand om två förkylningar samtidigt så blir jag säkert superotrevlig mot Johannes. Att hålla uppe humöret med Alva blir nog inte bekymmer, jag skulle få för dåligt samvete om jag var irriterad mot henne, Johannes förstår ju iaf varför.

För ungefär två veckor sedan så köpte vi ett babygym åt Alva, det är ett av våra bästa inköp hittils. Hon tycker det är jättekul att ligga därunder och kika upp i spegeln, räcka ut tungan åt sig själv, le stort åt det hela och därefter vrida huvudet åt höger för att stirra ut ett litet spöke som hänger och dinglar. Det är perfekt att lägga henne där då vi ska äta eller göra något annat som innebär att vi inte kan sitta och mysa med henne just för stunden. Dessutom så duger det inte alltid att vara i mamma och pappas famn heller (som tur är! hon väger en hel del efter en kvart i någons armar) och då är ofta babygymmet en suverän lösning. Där trivs hon.

I helgen lyckades Johannes fånga ett av hennes fina leenden på kort så det dyker nog upp här. I vanliga fall så blir hon så förundrad över vad kameran är för sak att hon slutar le precis då man ska ta kortet. Nu sover hon i alla fall och lär nog göra så i 30 minuter till, så jag ska passa på att duscha och borsta tänderna. Så korten kommer upp sen någon gång.

/Malin