Ett nytt liv

I veckan har vi haft magsjuka hela familjen. Trodde aldrig att vi skulle hamna i en sådan situation då varken jag eller Johannes brukar få magsjuka. Tror det kan ha att göra med att det är svårt att inte krama och mysa med sin dotter trots magsjuka. Vi kom i alla fall lindrigt undan allihopa. Nu är vi uppe i Luleå, Johannes och Alva är i stugan hos Alvas farmor, farfar, farbror och faster. Jag är i Sunderbyn - själv. Eftersom jag var sjuk igår kändes det säkrast att inte vara bland folk idag. Skulle inte kännas kul om andra blev smittade. Tur att mina päron inte heller är hemma förren till kvällen, då borde jag vara ganska smittofri tycker jag.

Förra helgen drog Tina med oss på kosläpp och därefter for vi in till stan en sväng. Alva charmar oss bara mer och mer för varje dag som går. Bland annat när hon gick i till en blomrabatt, böjde sig ner (här fick mamma bita sig i tungan för att inte säga "inte röra blommorna, det var ju inte säkert att det var det hon tänkte göra...), sen for fingrarna ner mot blommorna, och när de kom upp igen så hade de med sig godispapper!!! Våran duktiga tjej rörde inte alla fina gula blommor utan plockade bort godispappret som inte skulle ligga där. Otroligt hur små saker man kan känna sig stolt över ibland.

Bjussar på några bilder från utflykten:

/Malin

Praktiken är klar. Skönt! Bara en vecka kvar och sen är jag klar med universitetet. Åtminstone för tre år framöver. I slutändan vill jag ju bli specialpedagog, men dit är det länge kvar. Just nu söker jag jobb för fullt, de flesta jobb som ligger ute är förskolejobb. Med andra ord var det en himla tur att jag läst den här extra terminen för att få ut förskollärarexamen också. Nu ska jag dra mig till sängen och sova mellan två sjuklingar. Eller, en sjukling har blivit frisk, så hon ska till förskolan imorgon. Den andra sjuklingen hoppas jag behåller sina bacilusker på sin sida av sängen och slänger dem i en sopkorg under natten. Till mig ska de inte i alla fall!

Alva har förövrigt börjat prata litegrann nu, med ord man förstår. Det är häftigt. Hon förstår också otroligt mycket och hon älskar att vara utomhus. Så fort vi nämner ordet "ut" så springer hon till dörren och börjar plocka fram sina skor. Våran go'bit!

Nej...sängen var det!

/Malin

Har just sett en repris på SVTplay...

"Våldet har skett i uppfostrande syfte" Hon ville ju inte lyda! (Dokument inifrån 4april)

Hur f*n kan våld accepteras för att barnet inte ville lyda? Om barn bara ska lära sig att lyda, hur ska de då lära sig att ta egna initiativ att tro på sina egna idéer. Vem ska de lyda när de blir vuxna? Är det inte så att det är dessa vuxna som är för barnaga i uppfostrande syfte? De vuxna som i ung ålder fick örfilar för att lära sig att lyda är nu förvirrade för de har blivit vuxna och har ingen att lyda, de fick aldrig lära sig att lyda sig själv.

Auktoritet och respekt får de som lyssnar till andra, barn som vuxna, inte de som slår eller försvarar våldet mot barn. Förälder är inte lätt att vara, speciellt inte när det finns ett inofficiellt krav på att hinna med hundra saker utöver att vara förälder. Det ska synas bland dina vänner och bekanta hur mycket du hinner göra på jobbet och fritiden trots att du har familj. Tiden är inte tillräcklig och någonstans måste prioriteringar göras, tyvärr tror jag att det vardagliga umgänget med barnet tar stryk, det umgänge som inte syns utåt men som är så otroligt viktigt för att vi ska lära oss att lyssna till och respektera någon annan, barn eller vuxen. Och visst går det mycket snabbare att slå till ett barn så fort det gör fel, att prata och diskutera tar längre tid. Det är inte "dagens unga" som är problemet, det är dagens vuxna! Ska barn lära sig att inte slå, då ska inte vi heller det!

Jag får riktigt ont i maggropen av att höra hur vuxna människor, sånna som jag har lärt mig att respektera (trots en uppfostran utan våld) som för det mesta kloka personer, kan försvara det. Skolminster Jan Björklund har tappat all min respekt! Jag förstår argumenten till våld i uppfostrande syfte men jag sympatiserar inte med dem och anser att det är helt åt skogen fel sätt att gå till väga.

Skulle kunna fylla flera sidor med åsikter i detta ämne men spar resterande argument till om det är någon som säger emot och försöker nu koncenterara mig på pluggandet (om hur barn lär sig på bästa sätt).

/Malin

Färdigpluggat för idag, nu ska jag gå och hämta Alva på förskolan. Kan inte låta bli att längta efter henne när jag sitter och läser om barn i hennes ålder hela tiden. Så mycket roligare att vara med henne istället för att läsa böckerna. Idag blir det i alla fall spännande att höra hur det har gått på förskolan med de nya galonkläderna, kanske har hon kunnat leka säl i vattenpölarna?

I måndags kom vi hem från Pieski och sen har det bara sagt "swosch". Jag har i alla fall gjort upp ett pluggschema så nu när jag slår igen böckerna för dagen så kan jag koppla bort skolan. Jätteskönt och det känns som att jag hinner utnyttja tiden på eftermiddagarna lite mer. Idag har jag dock inte varit så effektiv på pluggfronten då jag hade bokat tvättstugan. 8 maskiner med tvätt har jag kört idag så lite duktig känner jag mig i alla fall.

Igår var jag förresten på tupperwareparty och tyckte det var kul OCH handlade för alldelens för mycket pengar. Det trodde jag aldrig om mig själv när jag var fem år och tyckte mammas tupperwareparty var jättetråkiga... Men tupperwaregrejjor är bra saker.

Påsken var för övrigt riktigt trevlig och det gick jättebra att ha med Alva på skoterutflykt och pimpling. Hon var nog inte supernöjd över att måste gå runt i en förstor overall. Mommo och moffa hade varit snälla och inhandlat den åt henne, men det fanns ingen mindre storlek än 86. Inte i vettiga prisklasser i alla fall. Det borde finnas någon form av regel om "desto mindre tyg - desto billigare". JAg förstår inte hur overaller för det mesta kostar 600kr och uppåt. Någon känsla för att de växer ur dem på två månader verkar inte finnas hos försäljarna. Jajja, galonisarna som vi inhandlade snabbt som attan efter att försökolepersonalen snällt men bestämt påpekat att det behövdes blev efter några om och men rätt billiga. "Barnens hus" hette lösningen, och det fanns andra färger än blått och rosa. Känner att just dessa färger förtjänar ett eget inlägg, så jag ska inte spinna vidare på det nu, istället ska jag spinna iväg till försökolan, som sagt!

/Malin

För två veckor sen gjorde skrev jag en salstenta, den första på flera flera år. Idag fick jag se resultatet. Jag blev godkänd! Så himla skönt. Salstentor hör inte till de roligare sakerna mankan göra, jag har knappt tålamod att sitta på samma stol i flera timmar och besvara frågor, dessutom ska det vara tyst runtomkring. Tråkigt tråkigt tråkigt. Nu är det i alla fall över, det blir inga fler tentor på universitetet för min del. Resterande examinationer består av inlämningsuppgifter.

Johannes har beredskap den här veckan så svärmor är här för att passa Alva då jag behöver vara i skolan, men Alva är inte den enda hon passar. Johannes och jag blir upp över öronen upppassade med frukost, middag och lunch, städning, tvättning mm. Det är otroligt uppskattat men man får också dåligt samvete då man sitter still.

Nu ska jag ta en tidig kväll och börja göra mig i ordning för sängen.

/Malin

Efter att vi beslutat oss för att ta den säkra före det osäkra så fick Alva och Johannes stanna hemma idag. Om det är så att Alvas magknas var en magsjuka så vore det dumt att ta henne bland folk. För allas skull. Tanken var att vi allihop skulle handla och titta på diverse saker, nu fick jag ta den biten själv. Dagens viktigaste lärdom fick bli att man ALLTID ska ta en kundvagn, oavsett hur lite man tror att man ska handla, annars blir det tungt och otympligt att bära.

Nu är jag nyss hemkommen från en swingkväll, trevlig men inte en av de bättre jag varit på och därav passade jag på att komma hem i tid för att kojsa. Ska bli riktigt skönt.

Alva har mått bra hela dagen idag, lite, lite rester från magknaset kunde vi skönja under förmiddagen. Nu verkar hon i alla fall vara på topp igen. Humöret är inte är riktigt lika glatt som det brukar, men  så hon har fått i sig lite mindre mat än vanligt de två senaste dygnen. Imorgon blir nog en helt vanlig dag!

/Malin