Ett nytt liv

När jag fyllde sexton år vaknade jag av att stereon skrålade "happy birthday sweet sixteen. Mamma och pappa hade hittat en perfekt födelsedagslåt, morgonen kunde inte ha börjat bättre. Nu har tiden bara flygit iväg, addera 9 år till dagen sweet sixteen. Jag är 25.

I och med min 25e födelsedag så har också blivit några tankar klokare. Det är vad jag vill inbilla mig i alla fall. Johannes ställde mig frågan hur det känns att vara 25. Som vanligt, när någon frågar hur det känns att vara ett år äldre, så svara jag: som igår förstås, inge speciellt. Men sen fick jag hejda mig, det fanns någon odefinierad känsla inom mig. Efter några meningsutbyten fram och tillbaka kom jag fram till vad det var! Jag har funnit svaret på den fråga jag ställt mig när jag blev 18, när jag gick ut gymnasiet, när jag började arbeta, när jag blev sambo, när jag fick barn, när jag gifte mig... Jag har inte kunnat besvra den någon av dessa gånger, men nu har jag svaret. Alla tidigare erfarenheter som är förknippade med vuxenlivet tycktes inte ha någon betydelse. 25 år, det var tydligen det som behövdes för att jag ska räkna mig till skaran "vuxna". Däremot kommer jag alltid att leva efter devisen "att vara riktigt vuxen är att kunna vara barnslig ibland" (det finns säkert formulerat som ngt fint ordspråk, men jag kommer inte ihåg det).


Nu, efter lite pluggande, ska jag umgås med familjen, käka tårta, öppna paket och se Idol.

/Malin

Det här med vaccinering verkar inte vara någon större grej för våran familjs del. Johannes är den som beklagar sig mest, men då är det endast för lite muskelvärk. Framförallt i armen där sprutan togs. Alva verkar inte brydd för fem öre. Får hoppas det håller i sig.

Idag har jag gett mig en sista chans att sitta och plugga hemma, får jag inget gjort så är det bara att börja pallra sig iväg till skolan igen och sitta och frysa på en kall, övergiven instutition. Back to work med andra ord!

/Malin

Igårkväll gick vi och la oss strax efter Alva. Läggdags redan klockan nio innebar att jag för en gångs skull hade tid att läsa lite utan att inkräkta allt för mycket på välbehövliga sovtimmar. Helgens bravader med dans och sena kvällar tog ut sin rätt och efter två sidor hade jag somnat med boken framför näsan. Helgen var för övrigt en av de bästa på länge! Vi hade barnvakt hela helgen då Johannes föräldrar tyckte att vi hade ganska bra lockbeten för att de skulle komma ner. Lockbetena hette Alva, Daniel och Åsa. Barnbarn och barn med sambo, och alla under samma tak. Svärmor och svärfar fick alltså ta hand om Alva hela helgen medan vi dansade. Jag dansade förare (herre) i nybörjarmedelnivån och följare (dam) på medelnivån, Johannes dansade när det behövdes en extra förare och Daniel och Åsa stod i mitten och pekade: Gör si gör så...gör INTE så! Svärmor Åsa jobbade nog halvt ihjäl sig och bjöd oss på lunch och middag då vi kom hem mellan danskurserna. Väldigt uppskattat med god och ordentlig mat mellan passen.

På lördag kväll var det dans till Renhornen och jag kan ärligt talat inte minnas sist jag dansade så mycket på en kväll. Stämningen i lokalen var på topp och musikerna spelade musik som det svängde bra om. Att Alva trivdes så bra med farmor och farfar gjorde att hela helgen lyftes ännu mer, för vi kunde koppla av helt och hållet och njuta av dansen, utan att oroa oss för lilltjejen.

Så till dagen. Strax efter klockan tre traskade vi iväg för att vaccinera oss. Under promenaden insåg jag att det regnade lite mer än vad jag tänkt mig och klädvalet var därmed inte det bästa. Mjukisbyxor och tygjacka. Men vad gör det när det bara är en kvarts promenad för att sen stå inomhus och invänta sin tur till vaccinering? När vi kom fram 25 minuter före vaccineringen skulle starta så fick vi dock snällt ställa oss i kön, utomhus. Blött! Som tur var avtog regnandet och inte allt för genomvåta fick vi vårat vaccin. Nu är det bara att invänta eventuella biverkningar. Hej hopp! /Malin

Idag har Alva fått dyka på babysimmet, det var riktigt kul att se hur bra det gick. Vi är så nöjda över att vi valde att gå den kursen.

Egentligen har jag en hel del att skriva om eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade, men en resume av det vardagliga livet kändes inte så spännande och sängen lockar en hel del efter en urusel film. Vi såg "Year one" med Jack Black i huvudrollen. Hela filmen har samma humornivå som skämten med "Två kossor var ute och flög, den ena kossan sa till den andra, du har en bulle i ögat....va? jag hör inget, jag har en bulle i ögat."

Johannes har köpt en blixt till kameran, och gud så underbara bilder det går att få nu, trots att det inte är rent dagsljus. Satt på golvet och tog lite kort på Alva för att prova blixten, och så har såg det ut då:

Godnatt!

/Malin

Under Halloweenhelgen tog Alva och jag tåget upp till Luleå. Anledningen var min mormors 85årsdag.

Att åka tåg var både spännande och kul tyckte Alva, mindre kul var det när nästan alla människor skulle byta tåg i Boden. Lill-Toka började gråta när hon såg dem kliva av.

Även mamma tyckte det var härligt med en tågresa upp. Tänk om vi hade åkt buss..eller nä, det var inte ens ett alternativ.

Väl framkommen blev det lite bus med mommo och moster

Andra dagen i da town besökte vi Alvas farmor och farfar, det blev en förmiddag hos dem innan de tog flyget till varmare breddgrader.

På kvällen blev det kalas för min mormor Paulina (anledningen till att Alva heter Paulina i andra namn). Här är det dags att hitta första presenten. Mormor fick ett snöre att följa...

och i slutet hittade hon presenten!

Syrran hade kommit hem från Oslo fastän hon sagt till mormor att hon inte kunde, men det löste sig och då passade hon på att överraska. Gissa om mormor blev glad!

Alva trivs hos gammelmormor Paulina

Kommande dagar blev det mera bus.

Till slut blir man ganska trött

Hemresan till Umeå gick lika bra som ditresan och när Johannes kom hem från jobbet blev han mött av en superglad tös. Efter fem dagar ifrån pappa så var det ett glatt återseende.

/Malin

Fyra dagar kvar av VFU-perioden och nu börjar det bli lite tajt att klämma in drottning Margareta, digerdöden, samt redovisningar av grupparbeten som ska bli klara innan de redovisas förstås. Det här med att vara lärare är minst sagt ett jobbigt jobb. Eller, det kommer att bli. Just nu är jag ju bara lärarstudent med minimalt mycket ansvar.

Sett till hur många lektioner som finns på en vecka så är det inte mycket som jag håller i. Ändå sitter jag hela dagar och planerar. Känns det som i alla fall. Då skoldagen är slut för eleverna beger jag mig hem och umgås med Alva och Johannes. Så fort Alva somnat för kvällen är det bara till och ta tag i lektionsplaneringar och huxen fluxen är klockan tolv och jag ska kliva upp om 6½ timme. Det är min vardag för tillfället. Shit...det är väl det som kommer bli vardag när man börjar jobba på rikt?!

På Alvas front har det hänt en hel del. Som jag nämnt tidigare så har hon lärt sig att sitta. Lillbruden nöjde sig inte så länge med det, så en vecka därefter var det full krypfart. Inte heller det verkar hon nöja sig med utan nu ska hon till att dra upp sig i stående mot allt möjligt. Vi har ju för sjutton inte hunnit barnsäkra lägenheten än och snart börjar hon väl skolan om hon fortsätter i samma tempo. Det förvånar mig inte om hon kan gå till jul.

I slutet av den här månaden bär det av till Lule. Mormor fyller 85 år så jag och Alva tar tåget upp. Hur vi ska ta oss hem igen vet vi fortfarande inte. Johannes jobbar just den veckan så bilen behöver han och tågbiljetterna verkar vara uppbokade.

Syrran kommrt också till Luleå. Ska bli kul att träffa henne! Dessutom blir det kul att se hur överraskad mormor blir. Hon pratar ju inte om annat än "men nog kommer väl Sofie hem till jul i alla fall". Så syrran ville överraska och komma redan nu.

Beställde för övrigt en sån här sak idag:

www.smaknyten.se

Jag tänkte slippa dra med både barnvagn och bilbarnstol på tåget och bärsjalen börjar bli lite klumpig att sätta ner en fullt påklädd Alva i. Förhoppningsvis fungerar den bra, för den kostar sina kronor.

By the way! Kolla in TV-kändisarna!

/Malin

Idag när jag stod och diskade lät jag Alva böka på en filt. Efter en stunds bökande kunde hon, till sin förvåning, inse att hon satt upp. Så det fortsatte hon att träna ett bra tag därefter och jag skrev in det i "framstegsdokumentet".

Annars då. Sprang en tävling i helgen och kom sist. Däremot slog jag Linda på spurten, men det var också allt. Jag skulle behöva göra i ordning ett träningsschema så jag får det där som kallas kondition igen. Skulle vara rätt skönt.

Nu ska jag väl ta tag i lite skola. Tanken är att jag ska hålla ett tema om medeltiden, så det är ju bara att sätta igång att lära sig lite om den. =D

/Malin

Till att börja med vill jag bara säga tack för alla fina kommentarer: TACK!

Hittade den här låten, och för en gångs skull är det en låt jag kan identifiera mig i. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Äntligen är det här, det alla med spänning har väntat på. Vad var det egentligen som hände den där dagen för länge sen. En månads väntan och här kommer svaret....

Jaja, jag vet att jag är sämst på att uppdatera ibland och de flesta har förstås redan läst och hört alltihopa. Tack för alla gratulationskommentarer! Nedan bjuder jag i alla fall på några bilder och mina minnen från en bråkdel av dagen.

Alva får lite vatten över huvudet efter att Johannes och jag avgett våra löften,

för vi passade, som sagt, på att överraska med en vigsel.


Dop-/bröllopsfika följde direkt efter cermonin.


Förutom tårtor fanns även 7 sorters kakor. Det är så lätt hänt när mormor, mamma och svärmor börjar värma bakugnarna samtidigt. Vi som bara hade tänkt bjuda på kladdkaka och kaffe.

När fikat så småningom hade bytt plats från tallrikar till magar så drog ett gäng iväg med delar av bordsdekorationen, samt en nyckel till närliggande soprum.


Någon stackare offrade även sitt röda läppglans för att pryda backluckan med texten "NYGIFTA".

På kvällen hade vi bjudit in till fest "eftersom det ändå var så många i farten". Mamma och pappa hade dock haft sina aningar om ett annalkande bröllop och skumpan var därmed, till min och Johannes förvåning, redan införskaffad. Fram till tre på natten höll vi grannarna vakna, men då de smög runt huset för att förstå vad sjutton vi sysslade med - då stod bilen där på uppfarten och gav alla en rimlig förklaring. Jag tror att grannsämjan klarade sig.

Mycket dans blev den under kvällen. På uppmaning av folket så spelades det bland annat en bröllopsvals. (Spotify is the shit :D )


Sockar i finskorna är en riktig hit har jag hört. Hela min kropp var så uppe i varv under kvällen och det var endast mina fossingar som hade förstånd nog att inse hur kallt det var på backen.

Trötta men lyckliga gick vi sen till sängs. Alva Johannes och jag.

Tack Ida för all fotodokumentering, Tack Daniel för filmandet, Tack Mattis för att du hjälpte till att spela gitarr på dopet. Tack mamma och pappa för att vi fick vara i huset trots att ni inte riktigt visste vad för sorts fest det skulle bli.

TACK TACK TACK!!!
alla som gjorde det här till en underbar dag! Utan just DIG hade inte kvällen blivit så lyckad som den blev.

Love you - all of you!



(Till er som inte var bjudna, det var tyvärr inte möjligt (ekonomiskt. praktiskt mm) att bjuda in alla vi känner. Vi drog gränsen vid "släkt och de vi umgås med som mest".)