Ett nytt liv

När jag fyllde sexton år vaknade jag av att stereon skrålade "happy birthday sweet sixteen. Mamma och pappa hade hittat en perfekt födelsedagslåt, morgonen kunde inte ha börjat bättre. Nu har tiden bara flygit iväg, addera 9 år till dagen sweet sixteen. Jag är 25.

I och med min 25e födelsedag så har också blivit några tankar klokare. Det är vad jag vill inbilla mig i alla fall. Johannes ställde mig frågan hur det känns att vara 25. Som vanligt, när någon frågar hur det känns att vara ett år äldre, så svara jag: som igår förstås, inge speciellt. Men sen fick jag hejda mig, det fanns någon odefinierad känsla inom mig. Efter några meningsutbyten fram och tillbaka kom jag fram till vad det var! Jag har funnit svaret på den fråga jag ställt mig när jag blev 18, när jag gick ut gymnasiet, när jag började arbeta, när jag blev sambo, när jag fick barn, när jag gifte mig... Jag har inte kunnat besvra den någon av dessa gånger, men nu har jag svaret. Alla tidigare erfarenheter som är förknippade med vuxenlivet tycktes inte ha någon betydelse. 25 år, det var tydligen det som behövdes för att jag ska räkna mig till skaran "vuxna". Däremot kommer jag alltid att leva efter devisen "att vara riktigt vuxen är att kunna vara barnslig ibland" (det finns säkert formulerat som ngt fint ordspråk, men jag kommer inte ihåg det).


Nu, efter lite pluggande, ska jag umgås med familjen, käka tårta, öppna paket och se Idol.

/Malin