Ett nytt liv

Idag var jag förhoppningsvis på det sista MVC besöket innan filuren kommer. Som vanligt var barnmorskan lite halvstressad. Hon är en sån där överenergisk person tror jag...eller så är det bara när hon är stressad, men i så fall är hon alltid det när jag är där. Hur som hur så är hon trevlig i alla fall. Allt såg bra ut för min del, filuren ligger fortfarande med huvudet neråt. Precis som h*n ska. Hjärtljuden låg på 138 slag/min - som de alltid gjort nästan och huvudet var ruckbart. Det vill säga att filuren inte har fastnat i mitt bäckene än...typ =) Det kan ta ända fram till just innan det är dags att komma ut innan huvudet är fixerat. Alltså, har fastnat. Och det låter ju mycket mer bekvämt om filuren får röra sig så länge som möjligt, måste vara tråkigt att bara sprattla där inne och om huvudet dessutom är fastlåst hur kul kan det bli då?. Skulle det vara jag skulle jag vara sjukt uttråkad by now (och jo...antagligen var det väl därför jag kom två veckor för tidigt). Barnmorskan tyckte i alla fall att jag hade alla förutsättningar för att få en bra förlossning. Det var skönt att höra, men samtidigt har jag inte funderat så mycket över andra alternativ. Det är ju självklart att det kommer att gå bra. Ingen idé att fundera på annat.

Väl hemma från barnmorskan fortsatte jag dagen som den började. Jag tänkte på alla uppgifter jag borde göra men till skillnad från morgonen så gjorde jag faktiskt lite lite grann. När Johannes sen kom hem så lämnade jag det raskt och vi startade upp pizzabaket.

Till en början gick det riktigt bra, degen blev gjord och fick jäsa, ingredienserna hackade och tomatsåsen stog och puttrade. Då inser vi att det är lite för lite ost vi har hemma, men det får allt räcka. Jag går och trycker ut pizzadegen i långpannan och Johannes blir glad över att han har hittat lite parmesanost i kylen. Den passar han på att lägga i botten och jag börjar bre på tomatsåsen...När jag precis har hällt på all tomatsås ser jag små gröna prickar i osten. Mögel! Typiskt några svordomar från Johannes och några djupa andetag från mig. Sen sätter vi igång att fixa. Johannes är som tur var väldigt effektiv och jag har rätt bra tålamod, den kombinationen var nog oslagbar ikväll. Han fixar ny tomatsås medan jag skrapar bort all tomatsås och så mycket ost jag bara kan från degen. Pillergöra minst sagt, speciellt när man är hungrig. Tveksamt är om allt mögel försvann, men tillräckligt för att jag skulle känna mig nöjd (och då är jag ändå rätt kräsen när det gäller sånt). En halvtimme längre bort hamnade middagen, men det smakade riktigt gott framför en film och med ett halvt glas dr Pepper till.

/Malin