Ett nytt liv

Matbackarna tar slut alldeles för fort, trots de storkok vi har gjort. Känns dessutom som om det bara är jag som har ätit av dem, men så är nog inte fallet. Även om jag knappt sett honom på en vecka så tror jag att det bor en till här i lägenheten som gärna mumsar av matbackarna. Ska bli skönt att hans beredskap tar slut i morgon bitti. När jag kliver upp för skola så ligger han och sover, när jag går och lägger mig är han på jobbet. Som sagt, längtar till imorgon kväll då jag får träffa honom ordentligt.

Sen, alla som frågar hur stor jag blivit och om jag inte kan lägga upp en bild här på bloggen... det kommer upp en imorgon förhoppningsvis. Det hänger ihop med att Johannes ska få ta kortet först och som sagt så har jag inte träffat honom på ett tag.

Praktikkursen har satt igång nu och förhoppningsvis hinner jag göra klart nästan hela innan det är dags för knodden att dyka upp. Börjar längta mer och mer nu och inser att det faktiskt är på riktigt. Vad annars skulle det vara när man jämt måste upp och kissa mitt i natten, och känner massa bök i magen så fort man ska lägga sig till rätta. (Antar att knodden också måste hitta en vettigare position när jag har vridit mig)

Nu, laga mat...trååååkigt.

/Malin