Ett nytt liv

Här kommer anledningen till att mitt blogginlägg har dröjt ett bra tag. Jag gav mig den på att göra en liten tillbakablick på året som var, till det ville jag hitta foton men framförallt var jag tvungen att kolla igenom kalendern. För vad har jag egentligen gjort under ett helt år? Svaret var lättare att hitta än kort till allt, men, nu får det vara så. Förutom all dans, fotbollsträning, plugg och jobbande så har jag faktiskt hunnit med en hel del annat...

Mitt 2008

Året började rätt lugnt men i mars började det hända saker. Som traditionen bjuder så åkte vi upp till Pjeski under påsken. Det traditionella Pjeskispelen gick av stapeln, massa skoteråkande och lite skidåkande fick också plats under de dagarna. En av höjdarna var den snökoja vi ungdomar stod för. Vi grävde helt enkelt ner oss i snön, satte ett tak av grankvistar och när mörkret föll fick övriga komma med för lite mys kring en en eldstad som utgjorde kojans centrum.

 

Efter påsken var det dags för London att ta emot mig för första gången. Anledningen var att en modig syster hade fått för sig att jobba där ett halvår. Självklart var jag ju tvungen att se hur hon hade det. Vi hann med de flesta turistattraktionerna under en dag. Tyvärr var inte vädret det bästa och vi hade inte heller världens bästa paraply...

I april läste jag en kurs inom lärarutbildningen som hette "Utomhusdidaktik - från fjäll till hav". Det var ett underbart gäng att vara med. Under en obligatorsik veckas vistelse i Ammarnäs passade jag på att bygga mig en "snöka" (typ en bivack) med hjälp av Birgitta. Det tog en hel dag och därefter kunde jag njuta av att sova min första natt instängd i snö. Det visade sig att vi valde rätt natt att sova ute. Morgonen därpå hade några som sov i huset drabbats av magsjuka.



I juni var det dags att flytta. Efter tre år på Ersboda, ett fint område men fem kilometer till universitetet, alldelens för långt bort från det mesta och en tvåa som började bli för trång, så var det dags att flytta in i en trea på Nydalahöjd. Vi kände oss hemma direkt när vi såg lägenheten och konstaterade att det mest troligt berodde på köksluckorna.




Juni bestod av fler förändringar, som vi i och för sig fick reda på först i juli. Det hade flyttat in en liten knodd i min mage. Varken jag och Johannes vågade riktigt tro på det, så vi konstaterade plusset på graviditetstestet och väntade tolv veckor innan vi verkligen vågade tro att det var sant.

Samma dag som plusset dök upp, åkte vi iväg till 2008 års upplaga av Herränglägret, och självklart var det superkul.


  

Augusti månad tog oss till Grekland och ön Lesvos. Där spenderades en vecka med Johannes föräldrar samt hans bror och sambo. Skönt med riktig sommarvärme. Första kvällen där passade vi på att berätta våran hemlighet, lite för tidigt egentligen men det hade varit svårt att tacka nej till alkohol och hitta på ursäkter varför jag helt plötsligt inte ville ha fetaost under en hel vecka tillsammans. Alla blev förstås jätteglada. Jag tyckte det kändes lite konstigt att berätta något som man själv inte riktigt hade förstått, men det var skönt med så positiva reaktioner.

Direkt efter Lesvosveckan åkte jag iväg till Tina som guidade mig runt hela Skåne. Första gången jag var där, men det är absolut inte sista! Måste dit igen, dessutom komma ihåg att ta med mig kameran. Har så många och fina "mentala" bilder därifrån. Ett underbart landskap! Under dessa dagar bodde jag också hos Tinas familj, de var jättetrevliga och jag kände mig lite elak som var tvungen att säga att jag inte tyckte om fisk och dessutom petade bort fetaosten från salladen. De fick förklaringen i efterhand.

September månad tar vid och vårat fotbollslag lyckas vinna serien! Div 3 nästa och jag lär vara en av åskådarna på läktaren nu till sommaren. Kanske kanske kanske jag kan börja träna lite smått också.

Till septembers framgångar hör också mitt MC-kort. Om jag vågar köra något till sommaren återstår att se... Nu har jag ett kort i alla fall!

Under hösten passade jag även på att lära mig steppa. Nu vet jag att det inte blir så mycket mer av den varan för min del. Det var rätt kul, men ingenting jag fastnade för.

Jaaa, det var mitt 2008. Jag har inte avlagt några löften inför 2009, det kommande året blir spännande nog ändå. Det kommer att innehålla en hel del "för första gången" saker. Dessutom kommer det inte handla om mig och Johannes något mer, det kommer handla om våran lilla familj.


/Malin